Där det inte är förorenat

Rationalisera bort, skala av och vad blir då kvar? Spetsat kaffe i en termos, cigaretter, hembakat bröd med gurka och varma filtar. Och så hela tiden vara ute där det är inte är förorenat. Allltid denna ensamhet som är så skön när den är eftertraktad och vald, men så tung att bära de gånger den inte är önskad; att helt bli utelämnad till sig själv då man är som mest omdömeslös.

Den ensamheten går igenom allt som ett radioaktivt ämne. Jag är röntgad för ensamhet. Den påminner om något jag inte kan med; hur det var då och hur det alltid kommer att vara.

Och jag vill ha något piller som tar bort för jag uthärdar inte. Vart tog jag vägen? Når inte mig själv. Jag blockerar vägen. "End of the family line"