Rapport över veckan som just förlöpt

Jag sitter och äter en fetare typ av naturell yoghurt. Smaken är fyllig, mjuk, rund, krämig, frisk och syrlig. Som bomull glider den ner. I kylskåpet ligger ett delat granatäpple som jag inte kommit till skott att göra något med. Det skrämmer mig lite då det ser ut som ett öppet sår.

Veckan som gick var långsam. Överskottet av tid kan vara en sann fiende och uttråkningen en plåga, men jag lyckades väl översätta något av mitt värdelösa tidskapital till trevliga händelser. En höjdpunkt var att i fredags ha pyamasparty hos eldtoppen. Vi åt en god sallad och en massa frukt, drack rödvin och tittade på filmen Dreamgirls. Det var naturligtvis mycket trevligt men filmen levde inte helt upp till våra förväntningar utan var lite seg. Jag sussade över också och Frassis var underbart goosig och sov lite hos mig under natten. På morgonen åt vi en härlig frukost och sedan vandrade jag sömnig igenom staden.

Sedan väntade mer träning i gymmet och jag blev bjuden på middag på Savoj av Dans jobb. Jag snoffsade verkligen till mig, och blev så glad över att på den tillhörande pubben bli bjuden på två öl och en snaps. Folket var trevligt och jag hade givande samtal. Dock inte med någon av de alla frimärksamlande äldre herrarna med korrekta beteenden. Det som chockade mig var maten. Jag som inte hade ätit något efter mitt två timmar långa tränigspass hade lite smått börjat gnaga på standardinredningen redan. Jag mös och såg framför mig engelsk matromantik (om någon sådan alls finns), när tallrikar överfulla med pyttipanna plötsligt bars fram. Kronan på verket var stekta ägg. Tydligen är pyttipanna någon slags retrokäx för tillfället. Och jag och Dan såg förvånat på när carnivorerna gluffsade i sig Felix färdiggjorda (jag kan göra asbra pyttipanna) pytt likt hungriga lastbilschaffisar. Jag erkänner, vi var så glada att vara vegetarianer tills....vår mat gjorde entré. Framför oss ställdes två skålar med risgrynsgrött dränkta i flott, och jag blev rädd för maten. Jag kände mig onekligen som en tandlös pensionär som bara kan äta purread kost, men gratis är gott, eller? Här gällde det att vara lite tacksam och plötsligt inneha lite takt (inte min starka sida precis). Jag smakade på den misshandlade risotton och den smakade saltfett. Det måste nog sägas att det bara är italienare som kan laga denna rätt. Vår kock hade nog inte haft någon idé med vad han skulle servera. Men vi fyllde upp med öl och åt sedan skräpmat; och jag fick träna som satan dagen efter.

Annars skrev jag mycket i veckan, men cirklarna rubbades något och jag kom av mig. Och jag pressade massor av goda fruktjuicer och hängde med min syster. Jag vågade mig också på att laga mat med flera ingredienser i (skall blogga recept senare).

Och min stackars vän Helena stukade foten så det blev ingen fika. Det är typiskt att människor bara gör så här för att gravt hindra mig i mitt livsnödvändiga fikande ;). Fy skäms!