Värmlandsbetraktelse

Uppe bland bergen i det torra växer en skir, liten planta. Man kan nästan se igenom den, men den står kvar där i alla stormar. Den har bleka röda och gröna blommor; och får en att vilja kasta sig i en fjällbäck. För den väcker något med sin urvattande pastellighet.


Jag befinner mig i Värmland invid ett gammalt slusshus. En konstnär har ett Bed and Breakfast där under de varmare månaderna. I huset finns också en butik med bla hennes eget konsthantverk. Jag ogillar hennes stora blommiga och figurativa mönster i gälla färger och hennes skrikiga textiltryck. Jag blir så trött av dem, där de står uppradade på alla möjliga föremål. Min mor, som besitter diverse sömnadsfärdigheter, älskar dem. Jag vill dränka mig i slussen för att komma undan den husliga tantigheten, men flyr istället in i konstnärens ruffiga metallkonstverk som tom finns uppsatta utomhus på husfasaden.


Trots allt vill jag stanna kvar där. Trädgården har vinbärsbuskar, krusbärsbuskar, hallon och jordgubbar. Fruktträden blommar ej ännu. Överallt krukor med gammaldags pelargoner och så vattnet och de gamla skyltarna som man ej vet vart de leder.


Jag vill sätta ljus i träden och dricka kryddiga viner där i kvällen. Befiltad vill jag luta mig tillbaka i hamocken och drömma, och sen vill jag sova där ute i den ljumma sommarkvällen intill hallonhäcken och känna bärens sötma i mina andetag. Och jag vill vakna som något annat än den som förvillade sig i skogarna.