Kaffekåt

Sitter utanför Mocca inlindad i en filt,
sol mot huden,
ett stenkast bort tyfonerna

Jag kupar mina händer runt latteglaset,
värmer liksom min själ på det varma, genomskinliga;
och jag längtar efter en längtan,
jag lustar efter en lust.

Och jag tittar en stund trånande på den varma glaskroppen
utan att röra den,
men mina tankar gör desto mer.

Mina läppar smakar lite lätt på glasets kanter
och min tunga tränger tveksamt igenom ytskummet,
tungspetsen glider försiktigt igenom de nedre skikten av kaffeblandningen;
en vaksam men kråmande scharlakansmuskel möter sensuellt skum

Men jag håller igen,
låter bara det lockande skarpa och mjuka i drycken
påverka mig i hemlighet,
till och med dolt ifrån mig själv,
för jag njuter inåt,
och mina ögon kastar ut små tyfoner;
min mun en varm ande hungrig efter skum,
då jag tar in den heta vätskan i retsamma klunkar
och låter mig fyllas av det mjuka, pulserande.
Inuti mig flyter det in som en rysning.