Kattkram

Vissa gånger gör en liten kram en sådan stor skillnad, och man vill rusa in i någons famn och överfalla den med kramar, ställa sig på någons skor och intensivkrama den. En kram kan ju vara som en trygg filt som tar bort lite av det jobbiga.

Andra gånger är man inte alls mottaglig för en kram; och blotta tanken på en kram får en att stelna till. Det är i sådana situationer när kramandet känns fel känslomässigt som man kan uppleva tvångskramen.

Andra gånger värker man efter en kram och armarna bara hänger där så meningslösa. Det är onekligen när man förtjänar den som minst som kramen betyder som mest; man är taggig och vågar inte be om någon kram men behöver den så mycket.

Det finns så många olika sorters kramar beroende på vem man kramar och vad man känner för den personen. Det finns varma, distansierade, stela, avvaktande, heta, varma, syskonlika, medkännande, erotiska, längtande och sökande kramar. Vi har också artighetskramen, sympatikramen och den nedlåtande kramen samt kramen innan undergången. Sedan har vi sjukhuskramen emellan anhörig och den sjuke; emellan den som är rädd och den som skall tröstas osv. Ni kan nog också räkna upp en rad olika kramar. De kan ju också förändras över tid, och man kan ju krama en och samma person på ett milliontals olika sätt beroende på känsloläget.

Plötsligt bara var han där; en tiger bland nordiska vårblommor. Och han tittade nyfiket och vaket på mig. Det var tydligt att han hade fullt upp. Det var så mycket som skulle undersökas. Det skulle doftas på gräs, pinnar och blommor. Det skulle fågelskådas och spejas på allt möjligt. Ändå tog han sig tid att gå fram till mig och omfamna mig på katters vis. Och det var kärlek vid första ögonkastet i alla fall ifrån mitt håll, då jag såg in i hans vackert gröna ögon. Sedan var han tvungen att gå vidare, så upptagen med småsaker som bara en katt kan vara. Men han höll ett öga på mig och kramen fanns kvar runt omkring mig. Den gick rakt in i mitt hjärta och jag log.