Likheter

Känner mig översövd av nattens dröm. Drömmen går nästan inte att förklara, så som det ju sällan går med drömmar eftersom de inte äger verklighetens struktur. Man kan ju inte avkräva aven dröm någon som helst logik.

I drömmen har jag precis upptäckts efter att ha legat död i en lägenhet en längre tid. Men jag är ändå levande. Mitt huvud kan röra sig och jag kan tala och tänka; men min kropp är ett liks och jag stinker. Jag är rädd för mig själv och min egen liklukt. Jag är skräckslagen att lämnas ensam att dö igen. Jag vågar aldrig sova och har alltid ett vakande öga öppet.

Så får jag duscha och sköljer bort min egen död. Eftreråt är min kropp levande igen och jag doftar som mig själv; men jag förbli ändå alltid annorlunda. Och den rädslan förlamar mig, att jag åter skall få ett liks stela kropp. Så jag vågar inte röra mig. Jag vågar inte känna eller känna efter mer. Så jag blir vad jag fruktar och ingen märker någon som helst skillnad. Ingen bryr sig.