Mulliga gråsparvar som löv i kala vinterbuskar. En mjuk fjädervägg som skyddar mot den rytande trafiken. Människor kan vara så hårda. I en duvas hoande kan man vila. Varje gång mig en tanke plågar dyker en duva upp på balkongen, en skyddande gäst. Den väntar tills jag lugnat mig och flyger sedan iväg.

En råka rör sig mjuk som havet. Flytande svart-lila skimmer. Dess kropp har ingen begränsning och den betraktar mig som havet. Jag finns i en råkas spegelblick. Jag är ett lite stycke lila i en stråle ljus. En råkas kropp är min.