Skogsdans

Ta min hand så leder jag dig långsamt till mörknad skog! Ingen ser oss när vi följer himlens små ljus och dansar mjuk in emellan träden. Jag följer i dina spår, lutar ibland mitt huvud emot din axel, ibland doftar min frostiga näsa in sig i gropen ovanför din axel.

Och när vi når ett väl dolt träd ber jag dig att lägga dig ned på mossbädden, och bekvämt luta ditt huvud så att du ser stjärnorna i trädets grenar. Jag har dukat upp alla dina favoriter till en nattlig picknick, men vill första smaka varje del av dig.

Jag sätter mig grensle över dig och ser in i dina vildmarksögon, och jag lyckas att se bortom dem in i det svävande djupgröna. Sedan drar jag med mina fingertoppar över din känsliga hals och sänder ut stjärnor på din hud. Mina läppar följer efter dessa stjärnors spår på din tunna hud, och skogens smaker blandas med dina när jag andas mossig vind på din hals.

Vi berör varandras kroppar i tanken. Jag läser dig som en del av skogen. Jag känner dina fingrar i mitt hår, dina händer över min rygg. Din mun är kall som höstplommon när du äntligen tillåter mig att vidröra den. Sakta låter du din sensuella tunga komma in i mig, och den rör sig varmt där inuti mig. Det är som om du kysser hela min kropp samtidigt, och jag flyter in i skogen. Och vi väntar och vi berör varandra; allt i växelverkan. Och när vi inte rör vid varandra känner jag dig som bäst; hur du omger mig, din andning över min hud. Din tunga som snirklar sig uppåt längs mitt ena innerlår, dina händer om mina höfter. Överallt det som är du. Själamöte där i mossan.