Avsmakning utomhus

Hon är ute i sin sommarstuga. Ingen vet var hon är. Det är något fel med strömmen så hon kan inte lyssna på musik, använda telefonen, laga mat eller ens dricka kaffe. Hon ligger på bryggan och tittar upp mot den tomma himlen; lyssnar till kluckandet. Och bryggan rör sig smidigt till vattnet som om den kråmade sig i solen. Hennes hud doftar av sol.

Visst hade hon gärna haft någon med sig där på bryggan och visst hade hon gärna famnat och smakat någon annans sol. Men hon är inte omgiven av någons varma hud utan av trä i rörelse; och det är kanske tur det för om någon man funnits där så hade hon inte kunnat hejda sig och aldrig fått nog.

Hon tar in naturen runt omkring sig och hennes ben pirrar till. Stället är som gjort för romantiska picknickar och ömma solnedgångsobservationer. Ikvällen kvackar grodor längs strandlinjen, men nu när solen står som högst väcker hon idyllen med sin farliga busighet. Hon låter ett finger långsamt vidröra ena sidan av sin hals och ryser till. Håret ligger okontrollerat över bryggan. Ibland kommer vinden in i det med dofter ifrån traktens blommor.

Hennes tunga känns så instängd och oanvänd; hennes läppar spränger lite och är för känsliga för att vidröras. I tanken finns ingen begränsning. Hon känner med ena handen på sitt nyckelben, följer dess form med ett finger. Det är som om hon försöker memorera varje del av sin kropp. Den andra handen glider sökande fram på kroppens utsida och skulpturerar högerhöftens båge och hon försöker att nå början av ryggvalvet. Det finns en längtan under huden just där, och den är inte längre gömd utan löses upp och sänder ut en rörelse i blodet och hennes längtan transporteras ut i kroppen.

Hon låter tungspetsen varsamt smaka på sin svullna underläpp; övermogna hallon med salt mot gommen och en ilning över ryggen som om hon kysste sig själv. Hon känner försiktigt på sitt ruffsiga mörka hår, lindar några ostyrliga hårstrån runt en av sina fingrar. I solen glimmar det svarta till och visar starka rubinstråk, som tändes hon långsamt bit för bit. Hon försöker att inte rusa iväg då hennes fingrar letar sig in under det vita linnet. Hennes kropp reagerar snabbt och igenom tyget framträder hennes bröstvårtor som tydliga bevis för hennes tillstånd. Och hennes andning är varm och äger plötsligt en annan rytm.

Hon smeker hårdare och snabbare över båda brösten i stora cirkelrörelser och nyper ibland till lite, sedan sänks hennes händer och börjar utforska den runda, sidenbrända magen. Hennes navel kippar berusat efter andan när hennes fingertoppar retsamt nuddar den. Den utsökt tunna huden på innerlåren suger åt sig hennes uppåtvandrande fingrars kittlande sprakande; och så fuktar hon sin högra pekfinger emellan sina väntande läppar. Fladdrande kjoltyg lyfts nästan obemärkt och hennes hand letar sig in under troskanten över venusberget och hennes muns safter kysser hennes mjuka veck; mun emot mun. Smekningen är lätt som om vinden vandrade igenom henne, och hennes oseende ögon fylls av himlens blåa.

Det flyter en slags melodisk ström ur hennes mun, och hon vänder sig om på mage och fotsätter sin fingerdans på sina rosa yttermarker samtidigt som två fingrar på den andra handen rytmisk sjunker in i henne och hennes höfter rör sig mot bryggan. Och det hela övergår snart till något mycket mer fyskiskt, skimret avtar och det är bara hon där på bryggan och hon rör sig girigt för att stilla en hunger som inte går att stilla. Hennes kryddiga, salta, mustiga dofter är utsmetade över hela hennes kropp. Runt henne en aura av kött. Bara naturen ser vad hon gör och den upphetsas.

Och hon smakar av sina fingrar, stannar upp och plågar sig själv för att sedan fortsätta att smeka, och hon upprepar denna retsamma lek gång på gång tills hennes kön bultar hårt. Och inga oskyldiga sommargäster hör hennes hesa skrik, men en och annan fisk skräms bort till någon avlägsen vass. Vattnet runt henne flödar, rinner och kluckar av. Sedan är allt stilla.