Vad som gör en person

Solen skiner och människor blir hysteriskt överlyckliga, och skickar smöriga bildspel om lyckan och leenden. Alla är upptagna. Allt är inplanerat och planeras inför. Det känns slitsamt ensamt, som om man hamnat på den yttersta utposten eller sitter ohörd i ett nedmonterat fyrhus. Vallgravarna dras upp och sluter sig inåt. Och jag börjar förstå människor som blir galna i isolation och som går in i psykoser.

Och om man fjäskar och manipulerar går det bra. Och om man står på sig får man inget. För allt man vill är att tillhöra något och att ha någon form av plats. Och man blir rörd av det enkla som om någon frågar en om man vill ta en glass i solen eller se en film. Det behövs inte slås på stora trumman. Omtanke, ett litet ord eller en promenad räcker ljusår. Det är det som gör skillnaden.

Nu ringde min syster och frågade om jag ville sitta på en uteservering i solen senare och ta en kaffe. Jag växte då till en person och fick lite värme.
kramar
Zornkvinnan