Inre kyss

Stopp där! Man kan inte bara låta en bit farlig själ slippa ut igenom läpparna. Bättre då att låta kyssar stängas in där under muskler, fett och ben innan de ens föds. Låt värmen, som vill ut och möta någon annans värme, famna sig själv och involvera inte några ömma, röda muskler i din fantasis långsamt, mjuka praktik.

Detta är den tänkta kyssens eggande metodik. Detta är upphetsningens förförande danser, detta är munnens avvaktande rus, detta är kärlekesrörelserna som hålls tillbaka och vänds inåt. De märks inte. Här vandrar vulkaner, oupptäckta omkring och misstas för frostiga isar. Men isen känns så småningom så het i sin skarpa kyla emot huden. Där kapslas den ofarlig, oförlöst in.

Där inne simmar kyssar i oändlig karaktär. De kläder sig i andra kyssar; i denna sin fantasis enda kommunikation.

Det finns kyssar som begränsas i tid och geografi. De når inte ut utan bor där inne, skapar fler kyssar i sin enkelriktighet, vidrör bara sig själva och känner en pirrande rysning över sina egna hungriga läppar; självkyssarnas känsliga sumpmark. Erotikens minfält. Vart vågar man gå?

Kyssarna talar med sig själv, blir inte till i någon rörelse utåt, möter inget, skapas inte i ett möte av åtrå, inte igenom en andning, inte i värmen mellan munnar. De kysser inåt, gör av sin egen meningslösa längtan en räddande kyssteknik.