Om jag bara kunde förstå varför du är så rädd för lilla mig

Det behövs inte förklaras och försvaras,
det att du så plötsligt räds så mycket för mig,
kanske smög det sig på,
kan det vara så,
men jag är ju inte farlig och knappast allvarlig,
bara översexuell och fånigt intellektuell.

Kan ej förstå att jag skrämmer dig så.
Jag är ju bara jag,
nu som då,
jag har ju alltid varit lagom omåttlig så,
hetsig och snabb på att konfrontera,
kan ju få vilken man som helst att vilja retirera.
Jag är vild men inte någon jävla imbecill,
ingen hysterika,
heureka,

Du vet ju hur jag är,
ingen att så lätt ha kär,
ingen man tar med hem till lilla mamma,
som i möblerade rum med detsamma får stanna,
rastlös, manisk, obekväm, kritisk, känslosam,
stridslysten, passionerad, besvärlig, morgonsur,
depressiv,
du har tur,
dessa egenskaper klarar jag med bravur

Jag är en sådan där som hamnar emellan konversationerna,
som skämmer ut sin familj på restaurangerna,
och som så fort tröttnar på allt,
som kör slut på sig själv och på andra trefalt,
och som tjatar och ältar,
som sig surt i människoföraktet vältrar,
som förför och förgör
och allting förstör
en av för mycket av fel saker konnässör

Så endast ovanstående är jag;
en helt harmlös kombination.
som inte alls hos dig väcker desperation.
Jag är ju så vän min vän.