Älskade, älskade farmor

Jag har gjort en fullständig satsanalys av min komplicerade personsyntax, men inte kommit fram till något. Jag har försökt att bryta ned mig själv till minsta beståndsdel utan att finna svaret i premisserna, då slutledningen alltid blir att det är något fel på mig för att jag inte får något jobb och för att många människor ej längre vill umgås med mig. Detta är det närmaste jag har kommit: jag är fel för att jag ältar, låser mig vid saker, är egoistisk och självcentrerad, för att jag känner för mycket, för att jag pratar för mycket, för att jag är tjock och okvinnlig, för att jag är envis, för att jag är aggressiv, deprimerad (och alltid har varit det), för att jag är skrämmande, besvärlig, obekväm, svår, för att jag hatar auktoriteter och föredrar djur farmför människor, för att jag vill det vackra och aldrig kan få nog av sex, för att jag drar saker till sin spets, för att jag blir fixerad vid saker och för att jag har psykiska problem och är misslyckad.

Dock finns det viktigare saker som att min älskade farmor kanske är i slutskedet av sitt liv. Snart finns ingen trygghet kvar, inget som håller fötterna vid marken. För farmor behövde jag aldrig prestera. Jag var älskad ändå.
Ömt Miss Wilde