Och jag stiger upp i ljus

Och jag stiger upp i ljus och träffar den helige Franciscus, och när vi talar sidledes med varandra uppenbarar sig all världens fåglar på hans klädnad. Hans stämma är mild när han talar in i våra hjärtan. Fåglarna är alla vackra tankar som tänkts men ej kommit till sin rätt; deras vingar en önskan att nå det som är bra inom en och fjädrarna en skyddande hud när de omger mig.

Mjukt är det att vara i den helige Franciscus dialog. Inga ord tar någonsin där vad man inte kan ge och fåglarnas alla färgnyanser reser in i ens ögon som ett skimrande ljus. Franciscus känner varsamt in min plågan, och när han varmt nuddar min axel ser jag hur det ur mina armar växer vingar. Och jag rör mig plötsligt fritt i rymden.

Ur Franciscus andning vandrar ord in i mig och efter att ha gått sönder alltför många gånger lämnar jag skärvorna och följer honom när han vinkar in mig. På gräsplanen intill en trafikerad väg i storstaden, pickar ett starpar. Deras prickar glänser i solen.