Vår sista seglats

Andas varm luft in i min mun!
Låt tången;
ditt salt
fylla gomseglen
och låt oss kasta loss
ifrån allt
men inte varandra,
i alla fall inte än;
en sista seglats i rött skymningsljus
när våra munnar helt fritt seglar varandra

Låt mig springa i din varma andning,
låt milen löpa
när jag tar in den otyglade vinden
och det som inte syns sprider sig inne i mig

Och du seglar mig,
jag seglar dig,
när det varma omger oss,
vi liksom lyfter i varandra,
och milen löpa som vore de ljus
på ditt solömma ansikte,
och milen löpa liksom tankarna rastlöst;
en värmekapsel i tiden,
inga sirener stör oss med sin lockande sång
Detta är en munnens sista seglats