Söndagsmiddag hos farmor och farfar

Jag och Zofia hämtar de tunna extrastolarna i halvmörkt trä i farmors och farfars sovrum.
Vi sätter dem vid köksbordets kortsida. Det är söndagsmiddag och farmor häller upp saft i de höga glasen med bucklor. Det är Önos lyxiga svartvinbärssaft och inte den billiga saftsort vi brukar ha. Farmor blandar också saften så stark som jag vill ha den och inte så där blaskig.

Vi får små smörgåsar med ansjovis till förrätt. Sedan har famor gjort stek som doftar i hela rummet. Hennes sås är som himmelriket, gräddig och smakrik. Ingen kan laga mat som farmor. Det har hennes mor lärt henne. Det sitter i fingrarna. Ibland gör hon okroulader med katrinplommon i. Ibland gör hon underbar fruktkräm.

Farfar säger som vanligt att potatisen är välskalad, för det är han som har skalat den. På bordet finns inlagd gurka, kokta ärtor och Falu rågknäcke. Farmor äter nästan inget, alltför mätt av tillagningen.

Sedan blir det fika med farmors alla hembakta kakor och hennes rulltårta toppad med grädde. Farmor klagar på att vi äter dåligt fast vi vräker i oss. Själv äter hon inget. Efteråt får vi inte hjälpa till att diska. Det vill farmor och farfar spara till senare.

Vi sitter i vardagsrummet till vi skall gå hem och då får jag och min syster med oss var sin påse med frukt, choklad från Domus och pengar. Vi kramar farmor och farfar adjö.

Det var alltid så speciellt med söndagsmiddagarna även om man som tonåring inte allttid ville gå på dem. Det fanns en värme i farmors kök som jag saknar och en villkorslös kärlek som man aldrig får uppleva igen.