Sumpan

Jag är solo i Sumpan. Har precis gått upp och och sovit mig seg i huvudet. Nina är på jobbet. Snart skall jag dricka allt ditt te, Ninis! Igår transformerades jag nästan till ett busssäte när jag satt 8 och en halv timme på samma buss. Efter 5 minuter var jag åksjuk, men det gick bra. Jag lyssnade på musik konstant. Jag började med Chet Baker, som Pontus bränt av till mig (blir alltid så glad av att få skivor). Jag älskar verkligen den skivan och Chet's vemodiga röst. "The thrill is gone", "Let's get lost, lost in each other's arms" osv. Sedan lyssnade jag på Anna Tärnheim, Weeping Willows, Cosmasia Kraft och Demian.

Blev så glad när Nina hämtade upp mig med bil och jag fick se kvällsstockholm. Det var också så roligt att få se hennes lägenhet i Sumpan. Den är stor och samtidigt mysig. Det finns många ljus, vilket är Nina-typiskt. I alla fall så lagades det supergod mat åt mig, dvs pasta med sås och sallad. Och vi hann med att snacka en del också; och jag slapp göra disken. Tur, för jag diskar ändå så dåligt. Sedan sussade jag gott i min extrasäng.

Drömde livligt även i natt. Det kanske är medicinen som gör det. Vissa av drömmarna är till och med för pinsamma för mig att återge. I en dröm skulle jag bli brandman men var osäker på om jag ville. Min mamma arbetade redan med det. I alla fall skolkade jag från utbildningen, och mina studiekamrater såg vid ett tillfälle hur de rann blod från mina tänder men brydde sig inte alls. I en annan drömsekvens var jag tillbaka i gymnasiet och rebellade. Jag höll brandtal för alla elever och den menlösa läraren. Jag förespråkade tvärvetenskaplighet och att vi måste inse att alla ämnen möts någonstans och att jorden är en helhet. Vi som elever kunde inte bara vara robotar som tog emot lärarens döda kunskap utan måste använda den till något. Annars va det meningslöst. Vi skulle tänka praktiskt.

Jag antar att jag måste vara praktisk någonstans, eftersom jag i verkligheten är den känslomässigt mest osmarta människa jag vet som aldrig kan hålla mig taktisk utan låter magkänslan ta över. Pinsamt är det när man inte är vuxen och tvingas hålla sina brandtal på natten för att någon skall höra på.

Sitter och skriver vid en enorm skärm. Skall kanske gå ut och promenera lite snart. Ikväll kanske vi skall till Lasseiparken.

kram, kram
Miss Wilde