Betraktelse av läppar av Miss Erotica (jag)

Dina läppar kan bara vara läppar
eller en förbindelse med havet;
det svävande drömska.
Jag reser igenom dina läppars lätta beröring.
Det är som att simma i luft.

På sommaren är dina läppar solömma likt heta ugnar,
Från vilka man snabbt drar bort handen för att sig inte sveda.
På vintern är dina läppar karga som sibiriska landskap.
Ingen fukt beträder dem då.
De är ett ensamt landskap;
Torra, bristande etiopiska marker,
Där jag söker dig och du ej finns kvar.
Kölden biter hårt så i dina läppar,
när du sitter ute i snön och dricker spetsat kaffe från en rutig termos.
Du bränner dig först
och blåser sedan på den heta drycken.
Dina läppar är så köldsatta att de bränner.
I isen härjar dolda lustar;
Under skaren ligger det som saknar plats.
Och naturen möter skoningslöst dina krackelerade läppar.
För du har blivit min allra kallaste av värmor i din totala frånvaro;
en månhetta;
att ge efter eller hålla emot,
eller för alltid fly eller stanna kvar.

Liksom fåglarna sitter på ledningarna oberörda av strömmen
drabbas jag av en förgörande strömledning först när jag når marken i din värld;
men på kyssavstånd går jag säker
så länge jag inte rör dig.

Läppar är organ utan gränser,
lika flytande som havet.
Vi färdas i en tveksam kyss.
För avvaktandet är kyssandets innersta väsen;
en tvetydig utsträckning i tid.
Kyssen är alltid emellan allt;
emellan tonerna,
emellan raderna,
emellan orden.
Den äger egentligen rum innan vi ens nuddat varandra
och förstörs sedan av annat
och upphör att vara så utsökt som i fantasin.

Dina läppar är ditt känsligaste organ.
Din kyss är som ett spår av dig;
en rysning över havet,
som din persons sanna takt;
som en susning i träden;
din susning.
Dun mun är en plats,
en enskild klippa invid vatten.

Dina läppar står i förbund med dina svårlästa ögon
vilka talar om en kommande höst med svala vindar.
I dina läppar finns alla dina nyanser
och de vidrör min hud.
Din tunga sprider ljus in i mig,
när du tar in mig igenom dina inkännande kyssar.
Och vi andas in varandras kyssluft
i mellanrummet oss emellan.
Jag drar ett finger över din kropp,
klär ditt ryggkanvas med munnens våta ord,
skriver in små hemligheter på din ljumskes fina valv.

Jag smakar av din dina läppar
och din styva tunga.
Den dansar,
Den spelar och smakar som ditt kön,
fast sötare och mindre salt.
Du är friskt syrlig som höstäpplen.

Dina kyssar innefattar hela världens alla smaknyanser
och platser.
Det rinner vin från dina läppar in i min mun.
Jag för långsamt en bigarrå från min mörkt målade mun in i ditt darrande läpprum.
Och jag håller tillbaka.

Om jag tog ett fotografi över dina läppar
eller för evigt skissade dem i mina tankar,
Så skulle det bli en karta över din intrikata sensualism.

Du avslöjar dig igenom dina kyssar
och din person stiger ut.
Lite av din längtan släpps ut igenom munnen.
Den är som molnen, irrande.
Dina kyssar är ditt språk.
De tar över min värld.
Ett stycke själ sprider sig över min kropp,
när munnen minns kyssar.
För du talar bara igenom dem,
Ditt språk är alltid en antydning.

Äter övermogna bigarråer från din mun,
De smälter ihop med dina fruktiga läppar.
Är det dröm eller verklighet?
Tanke och fantasi söker kropp.
Lätt vill man springa in i dina läppar och sväva tyngdlös i kyssen mellan munnar;
i den rörelse som bara sker i tanken.
Det gnistar ur din mun som sol på snö.
Det pirrar i mina läppar,
De för över elektricitet i dina.

Kyssarna sker långt utanför din kropp.
De har lämnat dig och ägs ej längre av dig.
De kliver ut i rummet
Och kastar sitt glitter över interiören,
Sätter sig ned i dina skavda möbler och vilar i din säng.
Vi bor i en kyss som färdas och förvandlas,
som gäckar och förbannar.
Vi trampar vatten och når aldrig botten.
Vår kommunikation är som estetiken;
grym men sanslöst vacker.