Det luktar dubbelmoral

Jag säger att jag vill jobba med vargfrågor och göra något för djurens rättigheter och får plötsligt följande fråga tillbakaslungad mot mig: bryr du dig inte om människorna? Nej, skulle jag vilja säga. Det är inte synd om människorna. Jag är trött på människorna. Hit med spriten!

Jag har hört detta så många gånger förut att jag kan detta utantill. Men vad är den egentliga drivkraften bakom dessa gjädjedödande uttalanden? Kanske har vi brytt oss så mycket om människan att hela jorden håller på att gå under. Människan har varit helt omdömeslös.

Visst är det jättemånga människor som lider, men det ena behöver väl inte utesluta det andra. Kan man inte hjälpa alla som lider oavsett vilka de är. En kärlek föder ju en annan. Det hela leder alltså fram till slutsatsen att det är bätte att göra ingenting alls än något bra, för att inte trampa någon på tårna och väcka det dåliga samvetet för att den andre personen inte gör något för världen.

Men jag har ju inte heller gjort något än för bövelen! Jag påstår mig inte vara någon bra människa, men hur kan någon gå känslomässigt back för att jag försöker att göra något bra? Ingen förlorar väl på det? Det är väl en win win situation så vitt jag förstår. Jag säger ju knappast heller till någon annan vad den skall göra.

Men männsikan är ju så fin och står så högt, att djurens rättigheter inte alls anses viktiga. Jag är ledsen, men människan är sällan så vacker och hon är också bara ett djur. Men om hon nu står så högt, så borde hon ju ha en större medvetandegrad och där igenom ett större ansvar för sina handlingar och åsikter.

Kan man inte hjälpa både djur och människor? Hur kan det vara bättre att göra ingenting? Det är så accepterat nu att det stelnat till en norm. Jag säger inget om det men förstår inte riktigt varför människor blir provocerade så fort man vill engagera sig i djur. Om någon bestämmer sig att importera en rad meningslösa platsfigurer som intresse, så säger väl ingen något om det. Om någon vill svinga en golfklubba, så är väl det också ok. Om någon vill samla på proslinsgrodor, så attackeras den väl inte (möjligtvis förlöjligas den lite).

Tror det handlar om en slags avundsjuka eller en inbillad inbyggd kritik, där den som får höra att man vill göra något bra känner sig dålig bredvid. Varför? Jag är ju knappast Moder Theresa. Inte ens Moder Theresa var Moder Theresa. Som om jag vill göra en endaste osjälvisk handling vart tionde år, måste det ifrågasättas då? Skall goda intentioner behöva försvaras medan man aldrig behöver förklara varför man begår ett brott? Förlåt mig, ni har avslöjat mig! Jag tänker rena tankar. Det blir 730000 Ave Maria. Ursäka mig fader, jag har syndat igenom att inte synda alls. Vad skall jag ta mig till?

Allt kan köpas också och folk säljer vad som helst. Man kan sälja sín integritet, sin värdighet, sin själ, sitt hår, sina gamla barbies, sina malätna trosor, sina vindsstinkande paltor, sin frihet m.m. Men om man säljer sex så pekas det finger. Peka ert finger mot dessa män istället som ser till att det finns en sexuell efterfrågan, och acceptera aldrig prostitutionen omkring er. Men anklaga inte kvinnan som säljer sig då ni själva är lika mycket skökor som säljer vad ni än lyckas att kränga på tradera, på jobbet eller i sociala sammanhang. Vi är alla horor. Doktor Faustus, here we come!