Vampyrernas överlevnad

Stora kandilabrar med mörka ljus,
stearin på tunga orientaliska dukar,
tjocka rubinröda sammetsgardiner som inte släpper in något ljus,
tunga bägare i metall med djupröda vätskor,
långa, mörka naglar,
svart, långt hår,
farliga former,
lustfyllda,
retsammma ögon.

Deras njutning är avskild,
elegant dock omåttlig,
djupa klunkar,
pirrande berusningsvätskor på kroppar,
tungor.
Jag ser dig igenom rusiga drycker,
jag känner dig igenom våra innerstas utagerade begär,
så mäktiga,
fullständigt omoraliska till sin karaktär.
Jag dricker girigt ur din mun.
Jag ger efter,
förlorar mig i en förtrollning,
en värme tar över min kropp gradvis.
Detta är det enda som säkrar vår överlevnad,
det enda vi kan göra när allt känns oss så övermäktigt.

Jag nafsar i din hals,
mina läppar har samma färg
som ditt inre livs rörelse.
Nu rinner du in mig
och din andning blir söt, dimmig och tung.
För man måste släppa taget om allt för att klara sig igenom allt.

Vi är inte goda.
Vi gör alltid fel.
Det är en stor befrielse att veta att vi på varandra inte lägger några krav.
När vi dansar intill varandra vet vi att vi inte tillhör vad som är bra
och det eggar oss,
och vi gör precis tvärt om.
Det är så lätt för vi vet alltid vad att vänta oss av
varandra.

Jag ryser av din beröring
för det finns inget igår och inget imorgon.
Vi är bara i beröringen,
särskilt när vi inte rör vid varandra alls
utan bara står så nära varandras kroppar att vi känner
varandras andning över huden.

Ditt altare har mörka ljus.
Jag gillar hur du befaller min kropp,
hur dig mig beordrar till den mest oanständiga av köttslighet.
Ljuset når oss inte,
din tunga har en strävhet,
när den torterar min kropp,
när den retar och gäckar.
Du har mig i dina rep,
när din tunga leker med mig tills jag närmar mig,
och sedan slutar du.
Det är en kärlekstortyr.

Du bestämmer,
jag får inte binda dina händer.
Men när jag dansar framför dig,
och långsamt tar av plagg efter plagg tills bara min fotkedja i guld är kvar
så trollbinder jag dig.
Jag dansar nära,
för att dansa långt ifrån.
Men du får inte röra mig
eller dig själv,
och du växer och bultar smärtsamt.
Jag låter mina händer glida över mina höfter,
mina bröst och mina lår.
Jag dansar en orientalisk magdans,
försiktigt bakom en tunn brokad.
Sedan mina fingrar på mitt kön,
inuti mig,
jag sänker mig över mina egna fingrar,
och du betraktar mig,
heta ögon,
en farlig iris;
alldeles smal och fångad i åtrå.

Vi lever bara på natten,
mina naglar över din rygg,
min mun om ditt kön.
Våra lustar är allt som håller oss vid liv.
Vi dricker varandra i djupa klunkar.
Och vi låter allt dionysiskt spåra ur.
Du hypnotiserar mig med dina elaka ögon,
och ditt magiska flöjtspel.
Du är liksom sireners lockande sång,
och jag är ormen i din slitna korg,
som du befaller igenom dina förföriska toner.

Du håller tillbaka mitt ansikte igenom att dra i mitt hår,
och vi gör det mest smutsiga och förbjudna,
och fyller rummet emd färska kroppsvätskor.
Och jag är trång när du kommer in i mig,
men blir snart fuktigare och fuktigare.
Huden kryper ihop, min njutningsröst hörs av ödsliga heder,
men inte av människor.
Mina bröstvårtor styvnar mot din kropp,
jag biter dig lätt i dina och du stönar till.
Vi färdas igenom århundraden för att alltid återvända till varandra.
Vi skiljs åt för att mötas igen.
Vår erotik är källan till överlevnad.