Utanför och inifrån

Jag undrar om du skulle försvara mig i en sunkig krogkö, när den bröllande mobben tränger sig på? Jag undrar om du skulle grina illa åt dessa människor vars falska, söta ord kletar sig in i mig? Jag antar att du inte skulle stå upp för mig. Jag antar att du skulle vända dig bort och låtsas som om du inte såg, för hur jag mår är väl inte så viktigt för dig.

Vill förflytta mig geografiskt till en plats, där dina tentakler ej kan röra mig. Där är jag omgiven av skog. Det är lugnt och jag ser bara skog. Du finns aldrig i mina tankar och världen stör mig aldrig. Jag är i ett land, där kalla händer ej når en och där grymhet inte längre spelar någon roll.

Dina elaka brev når mig inte i detta land, ty jag är immun mot dina ordvapen. Alla jämförelser har dött ut cch jag har övergett allt sådant som jag ej kan förstå. Men ibland skimrar du förbi. Du finns i trädens grönhet och ibland lånar fåglar din melodiska röst.

Skulle du försvara mig gentemot hungriga vilddjur? Skulle du resa utanför i tanken, med till min lugna plats utanför allt?