I dina rum min farfarsvän; i dina rum William

Jag saknar en kärlek som var så enkel och självklar. Jag saknar en kärlek som inte kostade. Jag minns lukten när jag steg in i din lägenhet; den var värme. Jag minns dina varma, gamla händer. Du omsluter mig med våra smatal som en varm filt när allt annat stormar sig och förlorar. En bok lämnas öppen....

Kopparna i ditt kök var små. För du drack alltid ur små koppar med fat. Dina koppar hade liljekonvaljer på sig. Nu står kopparna i mitt köksskåp så ibland dricker jag kaffe med dig. Ibland värmer jag mig i minnet av att någon älskade mig hur jag än var. För med dig var kärlek ingen prestation.

Samtalet rann igenom kaffets beska. Vi var lika du och jag. Nu bor du i mina drömmar som en kram bakåt i tid. Och jag kan inte skriva om dig.

För du var mitt ursprung. Någonstana fanns min grund, så att jag inte skulle sjunka; ett hem att återvända till i känslan.

Jag tycker att du liksom talar till mig från en plats där alla oviktigheter inte märks och där man inte överröstar sig själv; och där orden får vara modiga och fulla av blod. Där man vågar stå närmast sig själv och där inget bleknar.

Kanske var det inte du som gick bort utan jag. - "Livet en dröm". Och jag drömmer om dig, utan ord, i kärlek William