Farfar, jag kan inte se ett liv där inte du finns

Farfar, vän, min Wille lille; hur kan det någonsin finnas ett liv utan dig? Dina minuter är räknade nu och jag känner mig alldeles kall. Emellanåt får jag panik och själviska känslor, där jag inte kan förstå hur jag ska fortsätta nu utan dig. Det är som i den där scenen i Ronja Rövardotter då Skalle Per dör, fast detta är verkligt.

Du var min enda trygghet då jag växte upp. Du var min enda fristad ifrån kränkningar. När ingen någonsin föredrog mig, i min person du fann något speciellt. Bandet mellan oss var så starkt. Du älskade mig för den jag var. Därför kom jag att umgås mer med äldre personer än barn i min egen ålder.

Nu är du mitt enda hem. Vad skall bli mitt hem nu när du lämnar mig? Den välbekanta doften hos dig, barndomssakerna, fikorna med ditt älskade kaffe, våra kvällssamtal, vart tar de vägen? Var ska din kärlek bo nu? I vad ska den få en kropp? Jag är inte längre förankrad i något. Jag flyter utan riktning. Du är min viktigaste person. Du kan ej ifrån mig fara! Du ska ju alltid finnas.

Drömde ett tag om ett hus där jag kunde ta hand om dig och farmor. Det blev inget hus och nu är det för sent. Jag har prioriterat fel.

De säger att vi är lika både till utseendet och till sättet. Du är den enda släkting som jag känt igen mig i. Vi har haft en unik vänskap och du har gett mig så mycket kärlek. Till dig har jag så enkelt uttryckt varma känslor, vilket jag sällan gör till andra människor. Du tar med dig en bit av mig när du går och i mig finns en bit kvar av dig.

Hur kan du inte få vara med om jag gifter mig någon gång och sitta vid min sida, binda min brudbukett med dina känsliga fingrar? Hur kan du inte få träffa de människor som jag kommer att älska i framtiden? Det blir ett hål efter dig. Det gapar tomt. Dig kan ingen ersätta. Om jag någonsin får en son, så ska han heta William efter dig. Kanske kommer man att se dig i min son. Kanske finns du kvar i mina barn en dag.

Din röst, dina skratt och dina många skämt, hur kan de bara tas ifrån mig? Vem blir jag då du snart inte finns mer? Jag blir så vilsen utan din kärlek. Den håller uppe mitt liv.
En förtvivlad Miss Wilde