Näsor

Jag skuttar ivrigt omkring, sträcker mig sedan efter en näsa i lönnträdet. Den näsan sätter jag sen på min näsa. Med näsor kan man ju göra så mycket. Med sin inre näsa minns man igenom dofter och reser på så vis i tid. Med hjälp av sin yttre näsa kan man njuta eller äcklas.

Man kan gnugga sin frusna vinternäsa mot någon annans frusna näsa. Man kan gosa in sin näsa i någons hals och i sin kärleksbusnäsa rymma en persons hela doftväsen. Vidare kan man dra sin längtande näsa längs någons ryggrad. För även näsor ser.

Jag styrs av min näsa. På den sitter nu en lönnäsa. Jag höstmyser. Så fin jag är i min näsa. Det doftar kyla av mig när jag kommer in med min röda näsa.