Happy days

Det är inte lätt att vara kvinna och ha cykler. Har jag bett om det kanske? Plötsligt så är allt svart, man är svullen och bölar åt precis allting. Inte hjälper det ens med någon självinsikt om orsaken till varför man mår dåligt. Det är som om biologin skriker åt en, och jag måste masa mig till gymmet fast jag känner mig känslig, ensam, rädd och äckligt fet. Man blir liksom skygg med sina pms-glasögon. Denna text är inte intressant för andra (det rä som vanligt då här). Ville väl desperat prata med någon eller fika, så jag pratar med mig själv. Alla är på sina jobb.
en självömkande Miss Wilde