Gott te!

Gud, så gott detta te var! Russian Grey. Var ett tag sedan jag drack det. Nästan lika gott som Lady Grey. Nina har fortfarande kvar muminburken att ha te i från studenttiden Lund. Jag blir nästan lyrisk men skall tygla mina vilda lustar. Jag tror ju på ren själ, avhållsamhet och den starka tron och moralen som riktsnöre. Alla ådriga kukar och tungor måste tänkas bort; och självbefläckelse är en synd som borde straffas på det hårdaste, nämligen på det vis att den otuktige får ätas levande av muränor. Men först skall den som ägnat sig åt synden och njutit av andras kroppar och sin egen, få stirra muränorna i ögonen och skrämmas av deras monsteransikten. På syndarens tår skall pirayor sedan läckert få mumsa.

Över till något annat. Mitt hår är så långt. Det går nästan till midjan. Jag är ett farligt skogsrå som låter vandraren dricka ur mina mjuka händer. Jag låter den trötte vila med huvudet mot min barm och sjunger honom till sömns med en hypnotisk sång som följer stjärnorna på himmelen. Sedan låter jag vandraren få sova mjukt i mossan och tröstar honom när han mumlar oroat i sömnen. Kysser honom lugnt och låter honom smaka av mina blanka, rådnande läppar. Nej, faan nu var jag igång igen. Miss Wilde gör en Harlequin eller en Jackie Collins. Miss Wilde har förfallit till tantsnusk och vedervärdigheter. Kanske måste jag åka till en sex camp och bli av med min självupptagenhet; att tala om sig själv i tredje person. Varning!! Att tycka till om allt, att övertolka och fråga. Jag är i Ellen Key riskzonen.

Varma kramar från det sömruffsiga trollet