William
Någonstans måste du ju bara finnas,
omkring mig,
i mig.
För inte kan du väl bara försvinna.
Kan det verkligen finnas en värld där inte du finns?
Som hade mitt hjärta nu ett hål,
som sjönk jag,
bottenlös,
din varma händer,
och jag blev ursprungslös.
Du försvann i berggrunden
för du var alltid närvarande
men var aldrig här,
som ett skelett till mitt spretiga jag,
som en ram till min alldeles bombastiska och motsägelsefulla bild.
Jag var på väg att ringa dig,
men kunde inte nå fram,
ingen ringer längre dig
men jag hör din röst,
ser dig i mig
och saknar när du berättar alla dina historier.
Minns hjortronmyren där vi tungt sjönk ner
med våra stövlar i varje steg,
i hjortron,
tunga, våta, sugande steg nedåt,
sedan ett strimma av orangegult
och marken var fylld med guld.
Och vi plockade våra spannar fulla och skrattade.
Det var vi och det fanns inga faror.
Sedan mognade bären på en bricka i köksfönstret hemma hos dig och farmor.
Guldet har nu sjunkit i mig,
jag är full men har inget innehåll.
Runt mig ser jag dig som som vackra strimmor av färg
i ljuset.
Ditt ljus är varmt och milt
och det värmer mitt hjärta.
Du dömmer alltid.
Hos dig finns alltid en lättare kärlek för mig,
en förståelse outtalad oss emellan.
För sådant behöver inte yttras.
Sådana goda och genuina människor som du finns inte längre.
Om jag skulle teckna ditt väsen,
så vore det vackrare och unikt än alla världens fäger.
Någon annan som du kommer aldrig att finnas,
den kärleken kan aldrig upplevas igen.
Du är för bra för att återge.
Vad som finns emellan oss kan ej förklaras.
Du är höstens friskaste äpple.
Du band hårda barrkransar utan handskar.
Nu binder du ej längre.
Med dig försvann något.
Jag vet aldrig riktigt vad;
men det var något tyst som påverkar hela ens existens.
Jag är bottenlös.
Utan dig kommer allting alltid att vara,
men din närvaro finns överallt;
som en verkligare verklighet
för det känns ej som om du är borta.
Jag gick steglös vidare
och du med mig;
i dina steg fanns mina.
Din hand är mer rynkig och gammal;
din hand i min.


0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home