De klär rummen

Hade ont i tanden i natt och blev livrädd att jag inte skule komma iväg på min resa. Idag skall jag hjälpa Dan att handla skor på Triangeln (Dan håll mig borta från damskorna, please!) och sedan skall jag mysa hos Erika och Frasse. Imorgon skall jag med syrran till Helsingborg. Det är en fin stad det. Ser på höjdhopp nu och dricker te.

Var på Bishop's Arms med Dan igår och drack Kilkenny, London Pride och Urqurel ur stora glas. Satt i mysiga fotöljer och fotograferade lite. Älskar att ta kort på gamla miljöer och på människor som njuter. De slappnar av när de njuter i vissa miljöer och är förankrade i rummet och många av deras uttryck kommer fram. De klär rummet, är dess utfyllnad och dekoration. Det är vackert somen berättelse. Alla bär på så mycket, en del av det är visserligen inte så kul. Jag gilar det gamla och slitna; det som valts bort. Jag älskar det med defekter. Det ger karaktär och är vackrare och så mycket mer intressant än det pefekta. I gamla miljöer kan man gömma sig, smita in och undan och låtsas att man tillhör en annan tid än sin egen. Fantasin har inga gränser och man kan vara i många berättelser samtidigt. Man är aldrig fast på det viset.

Skummet på Killkennyn var gudasänt. Det smalt i munnen och var runt krämigt. Mmm, älskar skum. Skulle kunna skalda i skummets ära i timmar. Men det är tur för er att jag avstår här.