Min agenda framöver m.m

Har precis kommit hem. Känns som om jag har snor i hjärnan. Känner mig inte riktigt frisk. Dan har lagt över gamla fotografier från en tidigare dator. Jag är så glad för farfar är med på flera av bilderna. Saknar honom så. Skall nog lägga mig snart, är varm och lite irriterad.

Gick hem igenom staden från Erika. Det var kvavt och små regndroppar föll på mig. Det var skönt och jag gick i bara kortärmat. Staden var långsam, slö,vemodig och lite blank av regnet. Var så varm och yr. Det var droppar på bladen på hängbjörkarna och tujorna var friskt gröna. På ett staket fanns fortfarande några luktärtor kvar med blommor som skiftade i kalla toner av blålila och rosa. En och annan ringblomma hade överlevt sommaren, och allt jag passerde hade ett lätt melankoliskt skimmer. Regndofter, dova ljud av skor, ett jamande uppifårn ett fönster där en gråfluffig katt satt sig på fönsterbläcket, låga samtal från intilliggande gator. Dan mötte mig vid fotbollsplanen. Hösten lurade svalt kring hörnet.

Tidigare under dagen hade vi köpt med oss latte och italienska små chokladbitar från Mocca, och handlat fina bruna skor till Dan på Din Sko. Jag hittade ett par röda urläckra gubbskor och ett par korta stövletter i rock-and-roll-stil. Men jag avstod vilket var tur för jag har så ont om pengar just nu. Blev panikvarm och svimfärdig i skoaffären, och svalkade mig sedan på en giftigt grön slush. Det var sliskigt sött. Påminde lite om de där läsksorterna från 80-talet som hette Gulp, vira blåtira osv.

Hos Erika såg vi världens sämsta film "Fear City" från 1984. Hi hi. Snodde några klunkar gott shirazvin från Erika samt godis. Fick te och smörgås med god ost och gurka. Pimplade ramlösa. Är så törstig hela tiden. Tog en massa fina kort på Erika och Frasse.

På torsdag åker jag till karlstad med tåg runt 15.00 och kommer fram till karlstad tågstation 22.00. Skall nog gå en promenad då och sussa hos mamma och Svempis. Nästa dag skall jag hänga på stan, dricka kaffe med mig själv, skriva i min skrivbok och fixa lite saker, eventuellt fotografera på kyrkogården vid stenbron. Sedan åka med till Nordby och hänga med pappsen och fotografera där i kvällsljuset. Gå i skogen. Saknar smaken av söta skogshallon och minns den vilda smaken i munnen från i somras; åh övermogna bär emellan läppar, kärnor som knastrrar, söt fruktig bärsaft.

Skall sova över i ett stilla Nordby, gå på små skogsstigar och leta troll med stora ful-vackra näsor, prata med skogsfåglar och se hur strån rör sig i vinden. Ja, tala till natten skall jag och se hur den klär landskapet i dimmigt mörker. Ja, tystnaden skall jag höra och vara som närmast mig själv. För jag skall vara utan ord och frågor som bara jag kan vara, äta frukost på kökstrappan med naturen som sällskap, tugga knäckebröd och vila en varm kaffemugg tungt i mina händer. Värma mitt frusna morgonjag på koppen och drömma och flöda långsamt och klart. Sedan punchvarandan i kvällen, ljuslyktor, de olika dofterna som spelar i alla sina nyanser om man bara är öppen för att ta in dem.

Ett kall bad i Västra Örten vore skönt, gärna på kvällen eller morgen: att låta kroppen smekas av svalt vatten och torka på en kall brygga och höra bryggans lugnande ljud; vattnets rörelse; vind i mitt svarta hår, känna sand och trä under fötter, se mossiga stenar och höra grodors kluckande i strandlinjen, låta mina ögon njuta trädhorisonten. En skog som speglas i vatten, vatten mot stenar, fiskar mellan mina fötter när jag går igenom vattnet och fryser; min hud knottrig och känslig för beröring. Jag ser upp mot trädens kronor och får svindel. Jag sitter på en gammal plaststol på stranden och dricker medhavd smygspetsad varmchoklad med mycket kakaosmak och lite socker från en sliten termos, och ser över till andra sidan sjön. Och jag njuter. Allt är som en målning men jag begränsas inte av bilden, inte av andra och inte av mig själv. Lätta är mina steg i natten. Mörkret är varmare än ljuset och tryggt att vara i. Jag klappar en chokladfärgad hund och plockar konstiga blombuketter som skräpar ner i vårt hus, halvslumrar i en beige fotölj med tillhörande pall framför, spisar ett själlöst program, slår mig ner i olika hörnor och känner hur naturen betraktar mig från andra sidan fönstret. Jag småtalar med pappa och lyssnar lite på musik. Då och då klottrar jag något i en skrivbok. Överallt finns spår av mig för detta är jag. Pappa har köpt Coops mineralvatten med citron och flera gånger fyller jag på mitt glas med denna bubblande dryck. Ibland går jag barfota ut och känner det fuktiga gräset under mina inkännande fötter. Gräset är som en kropp och mina fötter kysser dess rygg. Allt omkring mig smeker mig och jag berörs. Hela jag tillåts vara så sensuell som jag vill vara och jag vill kyssa allt som är vackert och smaka allt som är moget och erotiskt. Min tunga vill i liderlig stillhet känna in vad som är främmande och ändå bekant.

Nu glömde jag bort mig. Tillbaka till den röda tråden. Jag har ju alltför lätt att spåra ur och lämna ämnet. Det är nog bara kul för mig detta jag skriver. I alla fall nästa dag, alltså på lördag, skall jag fixa saker med mamma på stan. kanske går jag en promenad på kvällen igenom staden om det kryper i kroppen. Vill se andra gator och hur de ser ut i mörker. Vill låta gatorna ta mig dit just de vill. Vill låta staden ta in mig och jag ta in staden. Vill gå igenom den osynlig för människor. Kanske står jag ensam i natten vid Mariebergsviken och tittar på det stilla vattnet med min lilla ficklampa. Kanske ser jag om djuren sover i Mariebergsskogen och dricker kaffe på mitt favritställe på en sten under en gran. Kanske tar jag ett glas vin på baren på hörnet i "Mitt i city" när jag hunnit dit och om det är öppet ännu (romantiskt, eller hur). kanske sitter jag ensam på en hög stol och betraktar människor jag ej känner; det stora nästan fyrkantiga vinglaset i mina längtande händer. Mina läppar mot glaset, mitt djupröda läppstift som lämnar vinröda märken på vinglasets kanter som spåren av en omvänd kyss. Jag reflekteras i galset. Kvinnan i baren ser på mig för att jag är utan sällskap. Ibland pratar vi några små ord, men jag är mestadels tyst och vilar i mig själv. Hittar inget annat att vila i. Vinet rinner rött som blod igenom mig. Det pirrar i min hud. Tänker på druvorna som vinet gjorts utav och tankarna går till färgtonen på Erikas purpurataorkidé; att dricka en orkidés skönhet. Känner mig som ett fult och skrovligt troll där jag sitter.

Till röda tråden igen. På söndag eftermiddag åker jag och mamma till Rhodos stad på Rhodos. Resan tar 4 timmar. Söndagen därpå kommer vi tillbaka till Karlstad. På måndagen skall jag träffa Anki och förhoppningsvis rida med Linda på tisdagen. Skall hälsa på farfar på kyrkogården och se farmor. Älskar er Dagny och william! Ni lever i mig och ni skall aldrig vara långt ifrån mitt hjärta, för er kärlek bor i mig. Hoppas att få se Anette också i hennes butik. är lite blödig nu.

Skall sova nu och domna bort. Vill drömma, vill längta mig bort medan jag hör regnet smattra mot sovrumsfönstret; mitt huvud tungt mot kuddarna, min nakna kropp emellan lakan, ett glas vatten på sängbordet, doften av min fotkräm och ömma drömmar under mina ögonlock. Jag vill vakna frysande och vandra runt mellan olika rum, göra en kopp te och titta ut över staden.

En öm kyss
Miss Wilde