Farfarssånger

Du rör dina skira vingar
inne i fjärilsbusken,
försiktigt så att dina daggiga vingar klingar
och toner bildas

Och när jag ligger i sängen,
draperar du mig med drömmar,
så att skuggor drar bort ifrån mitt ansikte
och så jag åter kan andas

en ande i min dröm,
räcker ut sin kroppslösa kärlek;
jag omges av en skimrande sång;
och på mina ensamma gator hittar jag fram till
dig

Ditt språk är dofternas sång;
igenom rader av blommor tar jag mig fram till dig;
och varje blommas väsen är en av dina historier berättad
så levande kan bara den vara,
vars kropp inte längre har en plats
bland kroppar

men du är mer verklig för mig
som vore du mitt livs enda,
sanna resonans
Invid dig på mossebädden
ligger min världs klara klangbotten

Som satt mitt språk fast i ditt
för att du aldrig skulle lämna mig;
jag speglar mig i regnet,
som jag speglar mig i dig

Jag går med dig inom mig,
du är som en varm marsmallow,
och du gör mig mjukare och mindre vilsen,
när min gång är så tvär

För du rör dig helt annorlunda,
som musiken i fåglars vingar,
och med dig rör jag mig som närmast mig själv

Doften av en gammal man
i mitt hjärta,
du betydde något,
nu är jag du
och du är jag

Vi talar till varandra
över tider,
över marker.
Vi är inte geografiska du och jag,
vi är bara vi;
i hjärtat du är mitt hem för alltid

Jag drar på mig våra samtal
och drar ut i världen,
inuti mig flyter du melodiskt
och sant,
fritt du blickar ut från min iris tveksamma vintergata