Portal av ljus

Jag följer regnet. Det är en lugn musik. Och du öppnar dig som en portal av ljus. Innanför insidan av allt, framför din baksida jag svänger. Intrikata toner som lämnar skuggor. Sumpmarkers lockelse. Jag trampade fel och tappade siktet av ditt ljus och portalen stängdes. Slask och mörker nu endast upplyses av söndagens vemodiga gatubelysning; i gräset träffar det dunkla ljusets konstgjordhet en kvarglömd flaska från lördagens bortvända supande. Och löven kurar ihop sig i fosterställning och gömmer sig inåt.

- Ta ställning, ta avstånd ifrån! Vinden säger inget särskilt. Avskiljandet, sen inget mer. Imorgon skall cyklar trött massmåndagstransportera människor bort ifrån allt, fram till något som kan räknas i en årsredovisning. Imorgon går vi på som ingenting hänt medan delar av oss drar ihop sig. Men mellan debit och credit ett land av förträngning; ett instängt ljus som längtar och förstör. Och du vecklar ut dina ljus för någon annan, så allt kan börja om igen. Och jag ser inne i din labbyrints ljusförvirring hur något släcks och dras tillbaka. Ersättningskänningar som ilningar längs ryggraden då en persons ljus blir en annans mörker.