Farväl William!

Nu är det precis över och jag hann aldrig hem. Adjö, underbare, vackre, bäste William och farfarsvän!

När jag lägger mig i sängen så kan jag nästan inte andas, vill hålla kvar dig. Du känns så nära ändå. För vad blir det för värld, när människor man älskar tas ifrån en? Varje sak jag gör blir som första gången utan dig. Tänker på att dina små kaffekoppar nu står tomma utan fat. Varje föremål påminner om dig. Allt har en historia, nu inte längre berättad av dig. Hemma hos dig finns hundratals kort ifrån mig. Vår kärlek finns idem. Nu når jag dig inte längre med några kort, och aldrig mer ska du säga hur mycket du tycker om mig. Du var min rot, nu svävar jag i mellanrummet och sjunker in i mig själv.

Din röst finns inom mig. Runt varje hörn väntar ditt skratt. Vill sitta i ditt kök igen och vila i din trygga kärlek, bara en gång till. Farfar, jag älskar dig. Var finns du nu?