Miss Wilde leker Harlequinförfattare igen

I den dunkla lokalen röker männen feta cigarrer medan kvinnorna elegant blåser ut rök igenom sina munstycksklädda cigaretter. Röken har ingen början och inget slut. Röken rör sig överallt. Röken är huvudperson.

Trots detta ser jag dig där du står i ett hörn. Du liksom bryter rökens normer igenom att rakt av röka en helt vanlig cigarett. Du är djärv du, tänker jag, och kan inte ta ögonen ifrån din mun då den mjukt omsluter ditt rökdon. Jag konstaterar att det är inget fel på din teknik. Till och med något så livlöst kan leva upp under din ömma behandling. Cigaretten åmar sig utmanande emellan dina läppar. Den spinner som en marskatt, och den irriterar mig så oerhört men jag förstår ej varför. Allt i rummet tjänstgör bara som en bakgrund till dig, då du stiger trotsigt ut ur bilden.

Ja, jag vill vara just den där cigaretten i din mun och få en sådan kärleksfull behandling. Du tittar lite utmanande på mig och jag tänker bistert, att sådana här manipulationer borde vara förbjudna enligt lag. Men jag låter mig sannerligen inte påverkas. Din uppvisning kan aldrig vinna över mig, så se inte på mig med den där blicken! Du vet ju att den aldrig fungerar, på mig. Jag röker ju inte ens. Sanningen är att jag avskyr alla former av rök fast allra mest män som du.

Men du ler bara och jag är avslöjad. Trots allt tänker jag ej ge efter och låta din rök flyta in i mig. Jag kan inte vara del av din rökbild, inte blåsa rök in i din mun, sakta, mjukt. Ditt sätt biter ej på mig, så närma dig inte...det är ju bara en cigarett i en vanlig mun och du påverkar inte...