Morgonmusik

Utanför regnar det, och jag bevarar den vemodiga känslan inom mig. Jag sitter i en alldeles för stor tröja. Min lägenhet ligger så högt upp att jag kan se långt ut och bort, men ingen kan se in till mig. Jag föredrar det så. Jag lyssnar på morgonmusik och längtar en cigarett. Detta är min fjärde rökfria dag. Emellan regndroppar gömmer jag mig. Inget når mig så här dags.

I tisdags tömdes farfars lägenhet helt. Hans stora hylla ville ingen ha så den styckades upp på tippen. Hans kläder och glasögon slängdes bort. Nu är jag rädd för att glömma hans doft för den finns inte längre någonstans isolerad.

Mitt program misslyckades grovt redan första dagen. Det blev ingen joggingtur igår. Dessutom åt jag bröd vid två tillfällen samt några lösgodisbitar, som en kompis bjöd mig på. Idag har jag redan ätit två skivor bröd. Jag har dålighetskänslor och skäms över mig själv och min svaga karaktär. Jag äcklas av min egen obeslutsamhet. Jag är en degmassa, vilket är det yttre beviset på mitt eget misslyckande. Det känns ej bra alls. Jag ger mig själv stort obehag.