Betraktelse från sidan

Kråkor vilar på grenar,
att vilja gå ut ur sitt eget perspektiv,
det som skaver,
var gren en förklädnad,
att vilja låna fåglars kläder.

Ett steg uranför alla spel,
iskallt regn uppifrån rakt mot ens huvud,
något varmt söker plats,
att bryta hierarkier,
en kaja betraktar en från en cykel,
våta kassar i regnet.
Går in i dess svarta pupiller,
en frivillig resa i något som ger
utan stölder.

På avstånd närmare allt,
våga lyssna under allt,
mer liv under döda grenar,
något stör sikten,
öppna upp för det som stärker
och för alltid stänga för det som förminskar.