Kyrkobetraktelse från fönster

Jag ser långt bort igenom regnet ifrån min längenhet,
På kyrkogården pysslar en svartklädd man om gravarna,
när han är klar med en grav så skjuter han sin redskapsvagn framför sig.
Regnblött,
inget annat.
Korsen så klara och svarta,
behandlade av regnet.

Snart ska jag gå där på kyrkogårdens gator,
kanske ser jag en regnruffsig fågel.
På en gravsten kan man läsa "Livet en dröm".
Kanske kan jag finna en vila där i regnet,
ingen som stör en där bland stenögon,
döda växter.
Vass kyla om mina händer,
Skåneblåst.
Kanske får man här känna att man kan leva,
eller i alla fall borde det.

Har hört att John Stuart Mill,
var dag betraktade sin döda
hustrus grav ifrån sitt hus.
Kärleken så levande,
inte begränsad av några tidsaspekter.
Ingen klar gräns mellan död och liv,
som vore de en och samma person,
blott utsiktsplatsen avgör vilket ansikte som framträder,
regnvått.

En man med svarta regnkläder rafsar med sin kratta,
på kyrkogården,
ljudet når mig igenom den öppna balkongdörren.