Så het är min hud, pulserande av lustar

Intar firska druvor från Californien, nämligen Rocky Creek. Fruktig chardonnay, som får mitt hjärta att slå snabbare och huden att hetta, kinderna att blossa. Mina händer över min nakna hud. Jag är gömd under täcket i mitt mörkt lila, dekadenta sovrum när jag syndig fratiniserar med mig själv. Min själ far iväg. Jag klunkar vin. Jag är rusig ut i fingertopparna. I öronen Louise Hoffsten. För ögonen Tranströmmers utöver denna världen vackra strofer, som musik i mina leder och i min sensuella gång. Och jag längtar till Köpenhamn och att bara strömma fritt coh vin mellan mogna läppar, som passionsfrukter är min mun; syrligt citrusaktig.

Snart serveras pit, jag menar pytt, vegetarisk med quorn och djupt syndiga, saftiga rödbetor. Och jag tar in saft emellan mina läppar, och jag suger ömt in maten och smakar på dess sälta. Och min själ drömmer vilda tujors friska aniskryddighet. Mitt hår är ruffsigt och tovigt av skogen. I det har bitar av månen fastnat. Mitt hår är ostyrligt och går ej att kamma ut. Det doftar vilt av enbär och mossa. Dina hädner kan ej reda ut det. Mitt hår kittlar på ditt bröst. Jag är ett farligt skogsrå som lockar in kvinnor och män i min skog med min lätta, berusande charm. Vandrarna går in i mig och jag smakar kroppssafter, dricker man, och spelar med min tunga på hela kroppens kanvas i fjällbäckars klarhet. Och jag kysser ömt den sovande Endymion och viskar syndigt i hans trötta öra. Min mun som smakar hans kön. Min tunga har en rytm som fåglars klara flykt och jag reser längs kroppars kontinenters alla smaker. Och jag spelar på lemmar som vore de värnlösa instrument, och jag badar endast iklädd mitt skogshår i kalla skogskällor till vattenfallens klara brus, och jag låter vattnet flyta in i mig och jag låter vinden mina bröst så bestämt men mjukt beröra vid de kalla hedarnas karga blåst ropar jag och trivs; igenomblåst och levande, piskad av rymdens alla ljus.

Saknar redan cigg. Är lite rusig. Men nu får jag inte annat än feströka för jag skall må bra och träna upp min kropp igen, börja äta bra och tatuera mig. Och mina hädner som vandrar öevr mig och in i mig, och vidrör nytatuerad, stram hud. Vill inte förlora mina kvinnliga former ochs e ut som en man, bara för att det är svårt att äta.

Måste göra så mycket och tiden räcker inte till. Behöver få vara ifred med mig själv och mitt skrivande i skog och mark. Nu mat, sedan fortsättningen av filmen London Brighton. Åh så jag tycker om filmen. Men Kay Polack, usch och blääääääää, men han är portad här. Varför pratar jag om honom? Blää.

En vecka med massor av jobb inom vården på tre olika ställen väntar, en intervju, skrivande, fotograferande och översättande. Och jag vill njuta av min kropp och mina nya klarröda soffa, och rusa igenom senhösten och ta in vinterns krispiga kyla. Jag är het. Jag är sval. Jag är förälskad i livet. Så passionerad vill häxan vara. Sådan är hon bara, en orädd femme fatale som dansande kastar sig ut i det okända. Häxan kysser i tanken och hon njuter av sältor mot tungan i sin dans över kön. Och hon dricker mannens sav. Hi, så fånigt skrivet. Ja, ni fattar. Hi, ho, ha, ha. Hur pretto är jag på en skala?