Betraktandet

Och jag hittar inget levande,
i bilden,
utanför bilden,
har tagit över 500 bilder,
smygit gatorna som en blek Immanuel Kant
utan att lyckas fånga något form av liv.

Jag har arbetat med
färgkontraster,
storlekskontraster,
annorlunda kompositioner,
förgrunden i bakgrunden,
det udda,
absurdism,
dråplighet,
det drömska,
skuggor,
ljus,
frånvaron av ljus,
mörker
men jag hittar ingen vitalitet.

Vinklar,
vinklar,
perspektiv,
aspekt,
arrangemang,
förstelning

Som tillhörde jag själv bilden,
eller sög jag färgerna bort ifrån den,
som en mörk grouge
ett svart hål,
som äter liv
men aldrig äger det

För farligt är att stelna i en bild av sig själv,
man måste vidare,
hela tiden
utmana,
bryta sig loss,
ej låta bilden få bestämma

Våga vara bilden,
och inte bildens bakgrund,
jag manipulerar,
gömmer mig i det säkra
utan att någon någonsin märker skillnaden,
man blir inte avslöjad.

Vägrar att stanna i bilden,
så jag kliver ut,
tar bakdörren
bort ifrån alla kulisser.
För jag är mer än bilden.

Vill få tyst på mig själv,
men orden tar över bilden,
invaderar allt runt omkring
och kristalliseras till en dålig kolorering.
Vill det tysta,
det vackra,
men faller offer för min egen taktik

Sepia,
tryggt att fly in i en annan tid än sin egen
och tillhöra något annat.
Kan inte fånga något längre,
falska bilder omger mig,
vägrar låta mig påverkas
och leva upp till bilden
som jag själv kontstruerat

Sökte liv bland gravar,
där slapp man idiotiska repliker,
och icke-kommunikativa språk
var liksom döda,
precis som jag var död för dem
som skyddade sig med sina stenar

sedan tröttande jag
och gömde undan bilden,
som den liksom mina kläder
blivit för trång,
den skavde så konstigt mot min kropp

jag vägrar att anpassa mig,
det blir min död en dag,
jag ställer inte upp på bilden
jag är en buffel i möblerade rum