Det som inte kan förklaras

Jag talar till dig igenom en råkas hesa sång.
Jag gömmer klara och tydliga ord under en fågels mustiga vingar.
Här talar jag direkt till dig utan att vara rädd,
med en röst som samtidigt är både din och min
fast ändå inte.

I en råkas toner får det bo som inte kan vara.
Mitt inre lånar hungrigt en råkas kropp idag
och fantasin får äntligen sitt liv,
där verkligheten är så falsk
och egentligen inte alls verklig.

Du ska veta var att leta efter ledtrådar,
till det du kanske undrar över,
för jag har inneslutit det äkta i ett fjädervalv,
med ömma händer har jag där bäddat in det som hela tiden förnekas en plats,
för där under duniga lager bor och talar det tysta som är allt,
men som inte ges en kropp;
känslan i mellanrummet,
det ordlösa och för världen obegripliga,
värmen mellan munnar.

För vad är egentligen störst,
en inres drömda verklighets alla nyanser
eller en rad yttre, utlevda måsten?
Så sök i en råkas magiska gestalt om du vågar
och jag ska med små rörelser och färger långsamt visa dig det sanna livets återhållsamma gestaltning.