Trolltango

Ruffstrollet dansar fram i en eldig tango genom vintergatan.
Det yr av liv kring detta varma troll,
då hon dansar ut höstens alla temperaturer och nyanser.
Under löven gömmer hon ord,
och dikter singlar ner som löv i den mörka natten.
För trollet orkar inte vänta utan vill bara dansa sin häftiga dans,
ge ut sina ömma ord till universum,
skaka sitt toviga hår,
se in i natten med sina farligt magnetiska ögon.

Detta hontroll drar in universums hela vitalitet i sin blick,
hon vill inte tänka,
bara dansa helt utan sans,
inte oroas av gårdagen eller morgondagen,
bara dansa bort från allt det stela,
känna sig lätt i sin längtans alla rörelser.

Nu dunsar trollet utmattat ned i en säng någonstans,
hon andas tungt,
sänder ut kryddiga dansdofter,
ligger så stilla och yppig bland mjuka kuddar,
att ingen konstnär någonsin henne kunde föreviga.
För när ingen ser,
ner ingen finns att teatra inför,
slumrar äntligen trollet mjukt och fridfullt.

Trollets barm rör sig upp och ned med hennes andetag,
i sömnen liksom ropar hon efter något,
befinner sig någon annanstans,
okänt för människorna,
hennes röst bryter igenom njutningens dröm,
varm och hes.
Trollet drömmer syndig poesi,
väver in sig i sina liderliga ordbyggelser,
skapar i mjuka drömmen det hem som hjärtat fattas.