Farfarsskärvor

Diskat porslinet, kopparna m.m efter farfar. På bordet ett vit linneduk efter farmors mor Herta Risberg. Om jag hade hagt ett linneskåp, så skulle jag har lagt duken där uti med ömma henne bland påsar emd min egen torkade, friskt svala lavender.

Har feber. Mår illa. Hinner inte vara sjuk. Har åtaganden. Måste ha pengar. Undrar hur det känns att bära på ett barn inuti sig, som resultatet av två människors kärlek. Tänker på det mycket, och hur det skulle vara att bära på något så vackert. Skulle det synas på mig? Skulle jag må bra som gravid? Skulle jag bli en söt häxa med lyster i blick eller bara rysligt ful och hemsk?

Känner mig så frossig. Blev full av farfarssaknad, när jag omgav mig med farfars ägodelar; ett liv splittrat för vinden. Några assietter hade gått sönder i flyttkartongen, men jag sparade skärvorna för att göra en mosaik av dem på någon kruka eller bord till balkongen. Balkongen var farfars rätta element. Där odlade han potatisar i spänner, samt väldoftade tomater uppbundna, samt balkonglådor med rosa och vita pelargoner. Jag hör farfars röst inom mig när jag skriver detta och jag gråter. Farfars själ är fortfarande klart och vackert rosa och gul som milda blommor. Hans själ är et fint ljus, som genomsyrar allt. Och hans ljus lever inom mig. Jag har aldrig sett en trädgråd vackrare än farfars på Soldattorpet och jag har aldrig sett krasar så udnerbart bundna som hans. En sparade jag en gång i min garderob till den barrades sönder alldeles; farfarsaska bland mina kläder; minnen som blomdofter, så starka men ändå så flyktiga.

Om en sådan som jag kan få en son, så önskar jag mig en son, om man nu kan önska sådant och han skall heta William efter farfar, så att farfarsskrävorna kan leva vidare.

En saknad befruktar en annan; och inåt ekar de. vem blir vi utan dem som har sårat oss, utan dem som lämnat oss övergivna? En sakand föder en annan samt medvetenheten om att det är något man ej tillåter sig och det är något som man i sitt hjärta letar efter bland skärvor. Och jag adopterar ständigt nya farfrar, fast ingen någonsin kan ersätta min käre farfar och vän William. Vill du bli min farfar?

Du gjorde mig osäker, och fick mig att sakna farfar än mer. Jag frågade dig i et mail, om du ville lägga en kastanj utanför farfars port på ett-års-dagen efter hans död. Saknaden efter er två hänger liksom ihop och en lätt vänskapskärlek möter en svår. Transparant Blance pollinerar Åkerö. Är man allergisk mot latex så är man också intolerant mot banan (ej elak mot en guleböj). Vi pollinerade inet varandra längre. Det uppstod en allergisk reaktion. Mot den fanns inga motgift. För viljan att försonas måtse finns och den kan inte vara enkelriktad.

Brevmonologen kom av en vilja att vilja förstå och nära igen. De desperata och besvärande orden kom av en längtan, en saknad, en tomhet, övergivenhet, en ångest, en rastlös hemlöshet, en inre rivande ensamhet ej så god som den valda och av en oro och ångest som håelr en vaken i nattens timmar. Det hjälper inte att erkänna att man gjort fel när det är för sent och ingen dialog finns. Det är menigslöst. Men det gör ont att ersättas och bli obetydlig, av avsättas och farsa ner bland stenarna. Det känns att ignoreras, att vara egalt för någon och att avskys. Därför tar jag på mig all skuld. För en storsinthet är det enda jag kan ge dig och erkännandet att något är fel på mig.

Måste sova. är sjuk. Ett hårt arbetspass väntar denna häxa imorgon. och jag slits i mellan hästar och en längtan mellan havet och skogen. Där emellan stårjag glödande, med häxhåret blåsande i det rytande vinden på hedarna. Där ropar jag ut ditt namn. Men du ropar inte tillbaka: Cathy, chaty. För allt är mörkt och tyst, utom i mitt hjärta där du ej lyssnar och någon gråter.