Harlequin och novellerier

Nu har jag fått Harlequin Förlags översättningsprov mig tillskickat i 7 år och skall äntligen göra provöversättningen. Den andra veckan i september är jag nämligen ledig från jobbet för att skriva på mina noveller och för att översätta mig.

Skall köpa en råsaftscentrifug till att göra grönsaks- och fruktjuicer med. Vidare skall jag köpa en ångkokare för att återerövra min hälsa. Något Värmlandsbesök blir det ej. Jag har ej varit i Värmland på 8 månader men är för trött för att åka någonstans just nu. Nästa vecka väntar i alla fall en REM-koncert i Köpenhamn. Men jag längtar der Värmländska skogarna och jag drömmer vildmarksliv och skogsfrihet.

Nej, nu skall jag njuta en fruktsmothie och gå och träna.

Filosofiska vedträn

"Tradition är trendigt", yttrade en designer insiktsfullt i en tv-intervju. Där i en särskild uppbyggd lada för hans utställningstillfälle hyllade han så modernt den svenska traditionalismen. Iförd den alltid så nydanande svarta kavajen och draperade halsduken, deklarerade han hur färgen vitt borde undvikas i inredningen med undantag för den traditionella dukningen vid helgritualer, då vitt bara var helt rätt. Det var tydligt hur de utslitna Roger-Pontare-etnomönsterismen med sina vikingayxerier och vadmalkreationer nu blivit utbytta mot så fräscha träskohysterier och dalahetserier i svenskhetens anda.

Denne svenske inredningsmongul visade också helt opretentiöst och med största självinsikt fram de fullständigt icke-kommersiella "filosofiska vedträna". Denna pengakåta vesion av "fortune cookies" ekade tydligt designeridétorkan. För någonstans finns ju säkert någon hjärndöd juppietyp fortfarande, som törstar djupsinniga new-age-attiraljer. Tänk bara tillfredsställelsen att sätta eld på ett perfekt maskinsvarvat vedträ med ingraverade visdomsord och låta flosklerna virvla ut i rummet; för tradition är ju så trendigt. Det kan inga filosofiska teorier motbestrida med sina paradoxer och tautologier.

hamster wheel

Migrän, jobb, migrän, jobb, migrän, joooooooooob, migrääääään, jobbmigrän,migränjobb, kaffe i kökssoffa, te i kökssoffa, migrän i kökssoffa, kökssoffa med kaffe, kökssoffa med te, en tanke på bussen, springer med tanken,cigarettankar,tankar på andra tankar, promenader i regn, avslappningsregnvåt, springa efter busssen, hata människor på bussen; migränbussmänniskor som ger migrän, migräncirkel, jobb, kaffe, mot jobb, på väg till jobb, på jobb, inför jobb, prepositionen gör hela skillnaden, ordningen gör hela skillnaden, särskillningshjulet det snurrar, och så inreda och städa bort, städa inombords och inte tänka på hur livet går vidare; men.......ekorrhjul, ekorrhjul med kul men ändå...ett hjul: migränte, migränjobb osv, dagen låååååång

Villervalla

Högt och lågt blandas, som alltid i livet. Min faster har dött. Minnen kommer tillbaka från, när jag tillbringade tid med henne när jag var yngre. Känns konstigt.

Regn och åska hela dagarna; mitt väder. Och vi har blivit med kökssoffa, nya gardiner m.m. Jag reder mitt bo som en fågel, går in i färger, växter och former. Jag är skygg nu. Orkar ej människor. Och så jobb, massor med jobb, intressant men mycket.

Gillar mest att bädda ned mig i sängen. Syrran väntar hundvalp, så jag skall bli moster. Annars ganska dött och oinspirerat. Jag är ok, trött. Vill inget särskilt. Läser några ord i en bok och tröttnar, är kräsen. Längtar cigg och rödvin med god vän och att flöda lite utanför tiden. Erotik finns nästan inte ens i tankarna.

Och frågan om man är gravid. Nej, jag är bara fet.

Former, ljus och drömmen om landet

Betraktandet av en manskropp i badet

Rosendals trädgårdar i breda penseldrag. Sommaren har gått och du väntar mig vid eldarna, bord i förgänglighet. Djup shiraz i glasen; purpurreflektioner i dina ögon. Och löven är farliga och utgör ingen ram.

Som att vandra tillbaka in i invanda ord; din nochalans när du dricker i hösten och inte förställer dig. Det finns ingen betrakatare. Och det som inte äger rum spelar mest roll.

Inne i mig spelar en tavla som konkurrerar med hösten. Du sitter i ett gammalt trädkar mitt i rummet. Balkongdörren står på glänt och släpper in svala vindar. Nära karet står ditt skrivbord, där du flyr in och lever i orden.

Skummet döljer en del av din kropp, men i vattnet utskiljs dina former; ljumskens valv, muskler som späns och slappnar av: dina kraftiga lår. Och ur löddret stiger försiktigt dina bröstvårtor. Och du tittar bestämt och retsamt på mig. Och jag vågar ej titta mer med ögonen och stänger dörren inom mig till allt sådant.

En mytisk figur som kliver ur sin egen pre-raphaelite-målning, när du droppar på golvet; och åtrån oss emellan vilar kvar i efterdimman.