I en kropp många kroppar att få plats

En råka solar sin vackra kropp på huskroppens topp. Den sänder ut vackra färgskiftningar som träffar mitt skönhetshungriga öga. De avlövade träden lyfter. Råkors vingar som löv mellan genar. Ett träd står i alla elementen och det rör sig stilla, fundersamt och sexigt när det smeks av vinden.

Som träden talar till mig där jag sitter och förbereder mig inför ett nytt arbetspass. Och Louises underbara röst stiger ut ur skivsplearen. Och mitt hjärta följer rastlöst råkor.

Lärt mig att hålla tillbaka och inte bara utsätta mig och kasta mig ut i strider. Växte upp avstängd och osynlig. Det var ett skydd. Nu har du satt upp murar mellan mig och andra människor. Någonstans i överlevnaden efter år av myndighetsterror är jag vaksam även på andra områden, och gör mig ständigt reda att blockera bort alla försök till närhet, på förhand ett skydd mot världen.

Vem som helst kan göra vad som helst mot en när som helst och visa sig vara någon helt annan än vad man trodde och allt kan vändas till sin motsats på en sekund. Och de hårda och oempatiska vinner. Så jag döljer bakom berg av skratt, i distansen. Jag är snabb i repliken, mina steg är snabba ifall jag måste smita ut bakvägen efter genomskådandet av att allt bara är kulisser, allt bara är ord, masker och skådespel. Ingen vågar bemöta och mötas nakna i vackert, känsligt morgonljus och bara stå för vad som är.

Men det är inget fel på mig fast jag bär på ett bagage som väger mer än jag själv och ständigt hindrar att dra ner mig. Det är en kamp men det förflutna skall inte få vinna över mig och styra mina nya steg. Så man måste våga hänge sig. Utan passion inget liv, som ord utan blod och mening yttrade i obetänksamhet; okänsligt.

Historier bor i mig och bönfaller mig att berättas för världen. Människor utan talan trängs i mig och ber om en röst, och att jag skall föra deras talan och visa en osynlig verklighet. Jag är en bok. Och jag går fram med en bunt varma karaktärer inom mig, som utvecklas i ord och som sträcker ut sina oläsa sidor mot världen, vänligt, desperat bönande om att få födas och ges en plats.

Planerar mina två nya tatueringar och längtar efter att få träna igen. Måste bara ha pengar igen och ej vara förkyld. Längtar efter träningskickarna, kroppskontrollen och att vara muskulös igen och att känna mig fysiskt stark. Det är så roligt att träna sig. Livet är en träning.