Litterär svartsjuka

Nej, Gunnar Ekelöf, du vet ju hur vår överenskommelse lyder. Du har alltså ingen rätt att anklaga mig. Vårt förhållande är fritt och jämlikt just därför att jag få träffa andra män men inte du. Så acceptera bara att jag flirtar med Dan Andersson, bedriver otukt med John Donne och Gosar med John Keats. Du vet ju också att Thomas Tranströmmer är min, så låtsas inte bli så där förvånat sur!!! För det biter inte på mig.

Vi bestämde ju att så här skall det vara, och vi hade vårt kontrakt, så försök inte att kontrolelra vad jag läser. I dina tankar bor endast fiktionens missfoster; paranoia. Och du behöevr inte analysera allt jag skriver till minsta stavelse, och plocka sönder i den grönas svartsjuka satsanalys. För orden svepte jag bara omkring i farten. De betydde ingenting. För man kan göra vad man vill i litteraturen. Där finns inga konsekvenser.

Du betyder visst något Gunnar. Vad de har som inte du har? Fråga istället vad du har som inte de har. Det är bara en variation. But we'll always have Paris so just close your eyes and think of England. Du kommer alltid att vara min första. Du tog min oskuld. Du fanns där som en idébytarpartner under min ensamma barndom. Du väntade utanför skolan vid ett gammalt träd iklädd keps och korta byxor. Och jag tog din hand i min.

In i orden kan man fly och där är kärlek lätt utan komplikationer. Där får man vara som man vill i frihet. I orden en räddning.