Blånat vemod i ett dimmigt Nordby

Komplikationer beivras!

Jag drar mig undan. Alla komplicerade och tärande inslag i livet lämnas därhän. Energitjuvar gör eder icke besvär. Ni vet vilka ni är. Vill bara lämnas ifred en gång för alla så att livet kan bli enklare och mindre plågsamt. Efterkonstruktioner och brutala utvärderingar undanbedes liksaså, då jag skiter i dem alldeles. För övrigt anser jag att alla slitsamma prettohärdar ska förstöras. Ty vad ni så svulstigt yttrar är mig alldeles egalt. Det är inget språk. Det är endast kosmetika, en mask för de fega och irrande. Allt är bara en show och ett spel. Det får mig att inte ens vilja slösa en äcklig gammal spya på er. Jag hatar alla fega djäflar. Hatar alla satans ormar som nästlar sig in med sin falska kroppar.

Överflödig lust

En längtan efter en längtan,
en klåda att vilja bortom och kasta sig loss utan alla skyddsnät.
Hur kan all lidelse och åtrå rymmas i denna lilla kropp?
Vad är det som inte får uttryck och vad händer med det som sluts in?

Jag vill utforska,
jag vill lämna varje varning,
varje betänksamhet därhän
och med min ömma tunga girigt såväl som försiktigt
med långsamt sensuella rörelser rista in min själs alla önskningar
bland löven och under isen,
att tinas och lösas upp utav varma händer.
För jag längtar att helt skriva in min kropps
hela famlande vilja mellan dammiga pärmar,
att med min varma,
lustande,
mun
utan all kontroll
omsluta världen,
syndigt;
som man gäckande avlägsnar skummet från en lattesked
och samtidigt ser in i någons ögon,
som en orientalisk dans,
kryddor,
förföriska dofter,
uppknäppandet av knappar,
utvecklandet av en persons sidor,
en varm kropp emellan lakan,
oupptäckt.

Salta, varma smaker i min mun,
mjuk hud,
som att spela på ett instrument,
en förvandling från mjukt till hårt,
sen att lyssna njutning;
som är det som ger mest njutning,
att känna sin kropp leva upp
och riktigt användas,
som en kommunikativ kropp,
åh sältan i hud,
berusning som reser igenom blodet,
känsliga läppar
Kan jag få nog av det?

Miss Wilde goes Amish

Nu har jag tagit fram min svarta kollektion som man kan gömma sig i och skyla sina skavanker med. Det kommer nog att ta minst ett år för mig att få tillbaka min tränade, slanka kropp. Tills dess späkelse, avhållsamhet och Amishmode. Miss Wilde blir svart som natten liksom hennes onda själ. Inga färger, tighta linnen, kvinnliga acessoarer och klänningar. Fram med svarta tält och manskläder igen. I´m an Amish girl, la la la, who wants to be a man.

Miss Wilde
a creature of the night

Önskelista

Ha farfar tillbaka
jobb
att kunna leva på mitt skrivande
en kariär
min smala och tränade kropp tillbaka
att se ut som Chastity i Emmerdale
natt med Johnny Depp
oralsex
att flöda igen
slippa ångest
ha kul
dricka vin
sluta röka
lägenhet i Italien
ingen jul
sinnesfrid
något att gå upp i
hus på landet
nya möbler
en katt som älskar mig
en bebis för 5 minuter
att mat ska smaka gott igen
vara glad
en get
att kunna släppa saker
vara mindre känslig
intressera mig för saker igen
lusten tillbaka
en plats
ett rum fyllt med choklad
att ej vara trött
att kunna lita på människor
att bli av med smärtorna i ryggen
att vara ifred
att vara cool
bli självständig
dra mig tillbaka
lämna mitt förflutna abakom mig

Älskogsruna

Börja med frukter som du äter sensuellt med alla dina sinnen! Öva sedan din muns hela känslighet och närma dig frukterna mjukt med din varma tunga. Låt din längtande tunga dansa som om den smeker den finaste sammet! Känn in alla vackra strukturer och skrymslen med din upptäckande mun och hitta en egen takt. Dansa runt omkring, dansa nära och långt ifrån, dansa intensivt, dansa långsamt, dansa rytmiskt för att lämna rytmen helt och dansa hårdare. Din tungspets ivrighet, dina läppars fyllighet sjuknker lockande djupt in i det mjuka, lämnar världen utanför. Nu skapas nya toner; en erotisk sammanblandning.

Ta in alla smaker och dofter; och låt dansen dansa dig. Låt dig ledas av njutningens toner! Lyssna in hur du ska spela på detta komplicerade intrument och använd andra delar av din kropp! Ta en paus och låt rusningen ta över. Låt sedan din tunga smekas av det våta, varma och sammetslena. Låt dofterna egga din näsa och ät så girigt att dina egna smaker blandas med frukters sälta och blommighet.

Skriv in mystiska meddelanden med din tunga, lös alla inskriptioner med din tungas mjuka metodik. Och lyssna till dina kraftiga efterverkningar. Upptäck denna hemliga kontinent om och om igen i estetikens namn, och låt dig själv upptäckas på samma sätt.

Av Lord Byron

She walks in beauty, like the night.
Of cloudless climes and starry skies;
And all that´s best of dark and bright
Meet in her aspect and her eyes:
Thus mellow`d to that tender light
Which heaven to gaudy day denies

En sådan julstake..julsak vill jag ha

Tack Eva för ett hett tips!

"I carry your heart with me" by E.E. Cummings

I carry your heart with me (I carry it in
my heart)
I am never without it (anywhere
I go you go,my dear; and whatever is done
by only me is your doing, my darling)
I fear
no fate (for you are my fate,my sweet)
I want
no world (for beautiful you are my world, my true)
and it's you are whatever a moon has always meant
and whatever a sun will always sing is you

Here is the deepest secret nobody knows
(here is the root of the root and the bud of the bud
and the sky of the sky of a tree called life;which grows
higher than the soul can hope or mind can hide)
and this is the wonder that's keeping the stars apart

I carry your heart (I carry it in my heart)

"One art": Elizabeth Bishop

One Art

The art of losing isn't hard to master;
so many things seem filled with the intent
to be lost that their loss is no disaster.

Lose something every day. Accept the fluster
of lost door keys, the hour badly spent.
The art of losing isn't hard to master.

Then practice losing farther, losing faster:
places, and names, and where it was you meant
to travel. None of these will bring disaster.

I lost my mother's watch. And look! my last, or
next-to-last, of three loved houses went.
The art of losing isn't hard to master.

I lost two cities, lovely ones. And, vaster,
some realms I owned, two rivers, a continent.
I miss them, but it wasn't a disaster.

---Even losing you (the joking voice, a gesture
I love) I shan't have lied. It's evident
the art of losing's not too hard to master
though it may look like (Write it!) like disaster.

-- Elizabeth Bishop

Att älska i efterhand

Man kan aldrig leva retroaktivt (möjligtvis radioaktivt). Man kan inte spara sitt liv, och sätta in antalet förlorade timmar på en bankbok och en dag begära att hämta ut hela sitt sparkapital; Säga att nu vill jag leva.

Man kan inte för alltid vänta på något annat, vara fast i det som varit och skjuta upp levandet till en annan dag. Inte heller kan man stänga in ett helt känsloliv och gräva fram det först vid slutet. Det funkar inte så.

Finns det någonsin en jämvikt mellan vad som är viktigast för en och vilket utrymme som det får? Här kan man göra sig själv mycket rädd. Vill leva mitt liv som mig, och inte låta det förflutna ha sin makt över mig. Jag vill välja att förändras och inte att stanna kvar i det som är dåligt i mig själv.
Jag är ingen ö, en ö är jag inte. Vad är du? vad vill du nu och inte sen, nu och inte då?

Trams

Dagens ord är lek-stake (påhittat av en man och inte jag). Vilken kvinna vill inte ha en sådan? Och finns det inte en viss risk att man inte vill ha en riktig man efter det?

Dagens avtändning: anallicking (okommenterat).

Är det sexuellt utnyttjande att ta en man som är kraftigt påverkad av sömntabletter?
Miss Wilde
som säger för mycket om mycket och inget alls om vad som är viktigt

"The way we were"

Vi har precis sett "The way we were" igen. Jag charmas alltid lika mycket av den filmen, och Barbera Streisands och Robert Redfords samspel är förtjusande.

Ja, jag erkänner att jag är en obotlig romantiker som anser att passionen är en central del av livet. Och jag blir mycket förälskad i filmen, inte minst i dess vemod. Kärlekshistorien i "The way we were" är oemotståndlig i sin komplexa och omvälvande karaktär. Filmen förför mig sannerligen med sina stämningar och sin genomsyrande längtan bort och hem. Den får mig att vilja vandra vårlätt fram igenom gator och känna doften av nytt regn, och att glädjas av ruset att leva ut där man befinner sig här och nu.

Lite flummeri

Varför är det man vill och borde alltid två skilda saker? Och varför gör man inte alltid vad som är bäst för en själv? Varför luras man så lätt att tro att människor vill och kan förändras? Varför släpper man inte saker med en gång, och låter händelseförloppet ta en dit man måste gå?

Varför skall allt vara så komplicerat när man egentligen är en enkel person? Varför lockar det komplicerade? Varför äger det en mystik?

En sak vet jag säkert i alla fall: hellre multipla orgasmer än multipla personligheter.

Från Miss Wilde
som teknikmasturberar våldsamt med sin nya mobil

Farlig brist på entusiasm

Det är nog så ibland, att inget kvar finns att förstöra.

Ett annorlunda ljus

I dag ett annorlunda ljus,
över taken,
genom löven,
en annan sikt.


Som har man vaknat ur alla berusningar,
och gått in i en slags vila,
inga skarpa toner,
inga kalla sken,
borta är blå,
vassa strålar.

Så lätt detta ljus,
som ej befaller,
som ej skär djupt in i mina ögon.
Jag bärs fram av det,
lika mjukt som mörkret.

Vårt eget Sex-and-the-city

Det blev en supertrevlig kväll med goda rödviner, pasta, tomatsås, parmensan, godis, cigariller, nattpromenader, snuskiga skämt, skratt, Frassegos, prat och mycket mer (censuren kräver att det utelämnas). Tyvärr Eva, så löste vi ej gåtan män, så det blir inget nobelpris. Det sjöngs en del kampsånger och annat ändå, och jag fick titta på något intressant.

I morse väntade mig en perfekt frukost med rostbröd, cheddarost, fikonmarmelad och underbart te. Sedan dusch med underbar vaniljduschcreme, ögoncreme och varm morgonrock efteråt. Jag lyckades också diska så att det blev rent. Det ni!!!

Erika säger nu här att hon har sina fel och bristningar, men jag har aldrig märkt dem. Men "På spåret" är inte bra, Erika. Det suger. Hatar att du vet alla svar och jag inga. Men du är ju också en känd stormästarinna och jag en vanlig dödlig, otålig människa.

Varför doppar männen sina penisar i sjön? För att sjön suger.

Nu blir det en mysig promenad igenom staden. Sen lunch och bio.
kyss
från en utvilad Miss Wilde

Farligt svarta Miss Wilde

Nu är jag en farlig kvinna

Höga, svarta stövlar, svart kjol, sotiga ögon, djupt purpurmörka läppar, syndiga naglar, markerad midja, ruffsigt hår och yppig barm.

Nu går jag liderlig och blodsugen ut i natten. Akta er för jag är sugen och jag bits!
RRRRR!
Porriga Miss Wilde

Skärpning Demian!!!!

Lyssnar mycket på Lars Demian igen och han skriver underbart bra texter och har en fantastisk stämma. Dock förekommer en del trubadursexism, vilken jag hatar. Antingen sätts kvinnan på en piedestal eller så utmålas hon som en mörk varelse som snärjer mannen och lockar honom in i fördärvet. "kärleken till kvinnan är ingenting att leka med. Det är ej lätt att vara man", och "kvinnor är som kattor. Dem förstår man sig inte på" är två exempel från texterna och det finns många värre exempel att tillgå.

Vad är detta för crap? Säg mig alla män, tänker ni verkligen så här? Please, väx upp! Jag kväljs. Fattar ni inte att vi kvinnor är så mycket mer, och pallar ni inte detta så skaffa er en tonårsbimbo som mentalt är på samma nivå!
Miss Wilde
Varken Madonna eller Hora

Dagens ord

En sammanblandning av de två språk och saker som jag ÄLSKAR MEST: Cazzolatte. Dagens ord: Cazzolatte, Cazzolatte. Jag vill ha en Cazzolatte, tack! Och en till och en till. Jag är galen i dem. De smakar så underbart bra. MMMM!

Och alla kvinnor behöver timmar med " a cunning linguist".

Grattis farfar!

I dag skulle farfar ha fyllt 90 år och vi skulle ha firat med en stor fest. Det pratade vi om i alla fall. Men nu blev det ju ej så.

Jag och Dan har tänt ett ljus för farfar. Det kändes som om han var med. Farfar ligger i en minneslund och är granne med någon som heter Fluff. Jag undrar vad de gör hela dagarna. Hela jorden är farfars kropp. I trädens kronor hans varma skratt.

Meddelande till Erika

Sorry, imorgon tänker jag vara Samantha i Sex-and-the-city. Hon är snyggast, coolast och sexuellt friast. Du får vara någon annan i serien. Kanske Miranda?

Och en perfect tillblandad Cosmopolitan vill jag sippa på, samt röka en cigarill.

puss, puss min läckra Erika-goding
syndiga Miss Wilde

Inspirerande samtal, hårfärg, mobilsmek m.m.

Miss Wilde inväntar sin eldiga, nya mobil. Det blir nog en hel del mobilsmek framöver. Mitt hår är svart igen och jag är Mortricialik. Hurra! Det här är min första dag utan cigaretter, igen. Jag är farlig. Behöver suga på något. Älskar att suga.

I tisdags hade jag en mycket inspirerande och god litteraturfrukost med Sara på Systrar och Bröder. Det känns oerhört roligt att vara del av ett sådant intressant projekt. Det var första gången på länge som jag kände mig kreativt och intellektuellt stimulerad. Efteråt blev mina steg spänstiga och jag flödade lite.

På fredag blir det fest på Postiljonen. Gratis är gott! Jag ska försöka att bete mig. På lördag ska jag och Erika ha en sex-in-the-city-dag med shopping, hemma-spa, mat, drinkar film och en massa prat. Det skall bli superkul! Kanske kommer Eva förbi också. Trevligare och roligare personer får man leta efter.

Hångel från Miss Wilde

The dangerous slayer

Love is the killer of passion;
a threatening brain where all thoughts are forbidden,
an uncomfortable draft in perfectly arranged rooms,
an unexpected visit from the ghosts.

Äckelblommor

En ensam höstanemon bryter fram bland hänsynslösa narcisser.
Något så fult med fega, förvridna högtidsblommor.
Något så menlöst och grymt med slaskgula vekblomster,
som inte ens känner till eller vill veta en anemons sanna namn,
som inte vågar möta anemoner på marken.

Så växer de där bara,
satans fulnarcisser,
blinda av sitt eget ljus,
och av inget annat intresserade än av sina egna jävligt fula ansikten,
för en anemon så tröttsamt förutsägbara i sin blomning,
men inte kan livet tänka sig utan dem,
dessa giftutsläpp;
en ursäkt för liv och alltid en förställning.
Guldgul glöd bara en reflektion,
en smyckning för egen räkning,
för att locka andra blommor,
jorden bara deras redskap för att nå himlen,
unken självpassion,
självförälskelsemonster.

De måste vara där som en kontrast,
kräkblommor av självupptagenhet,
som inte ser vad som finns framför dem.
Och endast en klok anemon vet att deras självbeundran
är så ihålig,
självförakt;
likt en Ikaros slungas de så svagt av vinden
mot marken,
något så lågt med deras irriterande övermod.
Smutsnarcisser,
självknullare,
pastellpatrask,
billiga slinkor,
vulgära, överväxta posörer
Vem behöver er?

Betraktelse från sidan

Kråkor vilar på grenar,
att vilja gå ut ur sitt eget perspektiv,
det som skaver,
var gren en förklädnad,
att vilja låna fåglars kläder.

Ett steg uranför alla spel,
iskallt regn uppifrån rakt mot ens huvud,
något varmt söker plats,
att bryta hierarkier,
en kaja betraktar en från en cykel,
våta kassar i regnet.
Går in i dess svarta pupiller,
en frivillig resa i något som ger
utan stölder.

På avstånd närmare allt,
våga lyssna under allt,
mer liv under döda grenar,
något stör sikten,
öppna upp för det som stärker
och för alltid stänga för det som förminskar.

Min underbara vän Erika gympar till country

Jag kommer på lördag då och sover över.
puss, puss Miss Wilde

Kyrkobetraktelse från fönster

Jag ser långt bort igenom regnet ifrån min längenhet,
På kyrkogården pysslar en svartklädd man om gravarna,
när han är klar med en grav så skjuter han sin redskapsvagn framför sig.
Regnblött,
inget annat.
Korsen så klara och svarta,
behandlade av regnet.

Snart ska jag gå där på kyrkogårdens gator,
kanske ser jag en regnruffsig fågel.
På en gravsten kan man läsa "Livet en dröm".
Kanske kan jag finna en vila där i regnet,
ingen som stör en där bland stenögon,
döda växter.
Vass kyla om mina händer,
Skåneblåst.
Kanske får man här känna att man kan leva,
eller i alla fall borde det.

Har hört att John Stuart Mill,
var dag betraktade sin döda
hustrus grav ifrån sitt hus.
Kärleken så levande,
inte begränsad av några tidsaspekter.
Ingen klar gräns mellan död och liv,
som vore de en och samma person,
blott utsiktsplatsen avgör vilket ansikte som framträder,
regnvått.

En man med svarta regnkläder rafsar med sin kratta,
på kyrkogården,
ljudet når mig igenom den öppna balkongdörren.

En betraktelse

När vi väntar på bussen till Koggmuseet,
så måste jag luta mig mot en pelare.
Inte visste väl jag att ta sömntabletter
innebär att vara tröttare på dagen än på natten,
det liksom motverkar alla syften.
På bussen försöker jag att föreställa mig hur
det är att vara pigg,
det gör mig ännu tröttare.
Är så förbannat trött på att vara trött.

Marknaden invid havet föreställer en medeltida stad.
Det finns en smedja och ett kapell,
pilbågar, kläder, smycken och djurhudar
säljs till medeltidsfantaster.
Vi kommer 15 minuter innan marknaden stänger.

Sen vandrar vi tillbaka till vår egen tid,
går in på Wayne´s där vi kritiskt betraktar övriga cafégäster
uppifrån en balkong.
Jag konstaterar att den fria viljan inte är något värt,
när några småbarnsföräldrar som helt tappat greppet
väljer lussebullar
och kakor med lingon från de röda skräckfaten.
Har de tappat omdömet helt, frågar jag mig själv.
Kanske borde inte alla få välja ändå.

Kakor och pajer plastas in,
snart stänger caféet.
Jag undrar vad som händer med alla kakor på natten.
Kanske adopteras några lyckliga bakverk av nära
och kära till de anställda.
Resten av kakorna sover väl så tryggt
under sin plastfolie.
Kanske kryper någon rosa jättemaräng intill en ensam
scone och gosar lite.

Ute på stan köper jag sedan en marsipancigarr med päroncognacsmak
till Dan,
och snackar sedan om växthuseffekten med marsipanförsäljerskan.
Hon säger att ozonlagret nog är borta om 50 år
om vi fortsätter så här,
jag tänder en cigg,
och kontrar med att det nog inte är läge för barn då
om de inte ska grillas
ihjäl i framtiden förstås,
hon chockas och vi går vidare.

Vi ställer oss vid en eldstad,
värmer våra händer,
jag ett steg närmare min rättfärdige Lucifer.

Min knotiga knän fryser när vi går mot videoaffären,
lämnar in filmen,
och jag får en skumtomtenisse,
som pudrar ner hela min jacka med sitt tomtedamm,
käkarna värker av att tugga den sega tomtefiguren.
Kanske ska jag slopa all övrig föda
och äta skumma, dammiga tomtar tre gånger om dagen.
kanske är det lättare så?

Kärlek till mogna hallon

Våra hallon var alltid större än alla andras,
mer svullna,
klarare röda.
Jag försvann då och då in i hallonhäcken,
såg världen igenom den,
allt så mycket tryggare igenom rött,
när man är väl dold bland taggiga grenar.

Ibland dolde sig en grön mask i hallonet,
en hallonplockare måste alltid vara extra noggrann,
och varsamt avlägsna objudna gäster.

I närheten av hallonhäcken en kompost,
intill vilken pumpor fröjdades och förväxtes,
träig, gul frukt till obegripliga inläggningar
som skulle förvaras i något gammalt, dammigt garage
och hittas först vid någon flytt.

Nära pumporna sockerärtor,
så spänstiga och söta,
friskt krispiga emellan tänderna.

Vinbären plockade jag alltid.
Ingen annan tyckte någonsin att det var kul.
Jag satt där på min vita, lilla stol
och drömde mig bort medan jag plockade bären.

En gång grälade min far på mig för att jag
hade plockat bort nästan alla bären,
någon kanske ville äta av dem,
men det gjorde ju aldrig någon.
Nästa dag kom en massa fåglar och åt upp
de resterande vinbären.
Så något rätt gjorde man väl ändå,
fast allt man någonsin gjorde var så fel.

Kukkonsterier

Jag ägnade mig igår åt en avancerad mobilmastrubation. Trots att jag är begåvad med en ovanligt storslagen kuk, så tvingades jag att i minimalistiskt inredda mobilmötesplatser ägna mig åt en hysterisk teknikonani.

Skräckbelysningen i dessa kala mobilaffärer skar igenom mina ögonlober och jag sökte förvirrat bland olika mobilmodeller. Inte var jag ute efter någon penisförlängning. Min mobil skulle ju vara till kommunikation.

Men visst kan man kommunicera via sex enbart om man är redo för denna komplicerade språksfär. På kanal fem hade jag ju nyligen sett ett kvalitetsprogram om det manliga könsorganet, som så starkt avskräckt mig för att kommunicera på detta vis. Programmet hade innehållit två australiensíska peniskonstnärer, en nördman som tände på sparkar direkt mot könsorganet, en man med försenad tonårsrevolt som tatuerat Rock and roll på sin penis, samt en man som ständigt bar en penisförlängare.

Jag insåg då att penisar inte har något alls med sex att göra. Lika lite som mobiler handlar om kommunikation.

Övergångar

De har satt ut en skylt med "Vägarbete pågår".
De har dragit en provisorisk väg i väntan på den riktiga vägen.

Jag ser en film och irriterar mig på ett fult hack i handlingen,
en oviss fortsättning,
fast att jag inte alls vill veta hur det går.

Och jag fimpar min cigarett lång innan den är slut,
för den smakar så djävla illa,
förutsägbart,
Blir besviken,
då jag ej blir överraskad.

Någonting flyter inte,
något stannar upp innan det ens har börjat.
Jag undrar var alla vägar kunde ha gått,
om inte...
"Vägarbete pågår"

Fikarum i kolonialstil

Vi sitter i stora fotöljer,
brunt skinn mot röda medaljongtapeter,
på de stora fönsterkarmarna en gigantisk kaffemaskin.
Den talar om Italien,
bakom det polerade stålet skymtar på innergården en sval blondin.

Öppna tavlor i kolonialstil
visar världen,
så mycket oupptäckt,
i cafégästernas ögon döljs så många
marker,
jag går vilse och mina ögon dras
orkeslösa in i den blanka örn som så stolt pryder
rummets uppfodrande kaffemotor.

I mitt glas det svarta gift,
som värmer mina händer,
och igenom mina ådror så piggt reser.
Denna dryck förenar rummets gäster,
blir dess självklara huvudperson.

Jag spionerar ofrivilligt på en massa
samtal på en gång,
konverstioners förvirrande surr blandas,
går in i mig,
slår sedan ut mig med sin tröttande ljudvägg.

Jag lutar mig bakåt i fotöljen
och längtar mig bort,
men helt oförmögen att mig röra,
på min iris dansar rummet rörigt,
en anställd plockar av borden,
tar ett tag med trasan över de mörka
träytorna,
ger en kvinna ett glas vatten.

I rummets öga finns jag ej,
min stämning stänger mig inne i ett hörn.
Jag väntar mig nästan att höra Columbus steg,
när han kommer gående igenom rummet,
på axeln en djupgrön fågel som fullbordar hans gestalt.

Inom mig finns kontinenter,
som väntar på att upptäckas.
De fångas inte så lätt in på några glada kort.

En mullig kvinna vid ett av borden
tar ett kort på sin bordskavaljer,
mitt inre överröstar deras förföriska röster,
och mina tankar flackar rastlöst runt omkring.

Det luktar inget,
då min smala sked bryter igenom det spröda
höljet på min chokladbiskvi,
innanmätet är onödigt smörigt.
Alla kontinenter är inte vad man hoppas.
För trött att upptäcka,
inget mer får ändå plats.

Kanske örnen lyfter en dag och tar kaffemaskinen med sig,
och rummet blir i behov av en hastig ommöblering,
och att söka sig ett annat nav,
jag då en irrande röd snirkel
i en gulnad medaljongtapet.

Avstängd ringsignal

Ord faller likt kristaller över de igenmulnade hyreshusen.
I ett avlövat träd härmar en stare en mobiltelefon,
emellan svarta skelettarmar ringer det.

Men om ord är allt man har,
bär fram det språklösa!
När ingen chans längre finns att påverka,
som värnlös luft,
som måste finnas där,
men aldrig någonsin uppmärksammas,
ens suckar höres blott av vinden.

Väck min ordlöshet!
Något onåbart kan ju aldrig närmas,
där invid tysta sjöar
falska dimmor stämmer upp till strid.

Så trött att något lättar,
söker att sig befria,
att bara med ord
slå sig fri
och aldrig mer något önska.
Och äntligen få vandra bort,
ensam men utan detta ständigt tärande
som emellan människor slutligen
är vad som återstår.

Sommarkväll

Slitna trädgårdsmöbler,
Jag skyndar mig att äta upp min kvällmat på altanen,
mina föräldrar säger att jag kan gå.
En gammal man sitter kvar i bilen utanför mitt grannhus.
Ibland missar jag honom.
Han är handikappad så det är för stort besvär
att låta honom följa med in.
Han berättar om hur han alltid blir så sjösjuk.

En bit bort spelar de andra barnen fotboll i gräset,
de skrattar.
Jag tycker att pojkarnas taniga, bruna ben ser ut som hot dogs.
Själv rör jag mig inte så bra.

En dag är mannen inte där,
och jag vet att skolan ju måste börja snart.
Ifrån huset hörs mina föräldras bråk.
De märker inte att jag är borta.
Snart är sommaren slut.

På konditori

Jag och Helena sitter vid ett runt, litet bord
på ett gammaldags konditori.
Kaffe och varmchoklad i små vita koppar.
Man väljer kaffebröd i en disk.
Jag tar en nummerlapp.
Tårtorna är som drömmar,
bakom glas presenteras läckerheter
i sockriga nyanser.

Jag beställer en hälsotekaka.
När jag äter den berättar jag
att jag slutat med mina mediciner,
att jag numera är med i världen.
Jag rör i kaffet,
slask med rörsocker på toppen,
jag valde kakao istället för kanel.
Tänk om jag valde fel.

Människor kring bord,
Tjocka sammetsgardiner,
statyer av vackra kvinnor,
utskurna samtal,
röster som dovas av heltäckningsmattan.
Jag ser hur munnar rör sig,
det är visst planer på gång,
fredag,
det är trots allt märken efter min mun
på kaffekoppen.

På toaletten bättrar jag på läppstiftet
av ren automatik.
Jag möter ej min egen blick.
På gatan utanför går folk förbi
och vidare in på nästa gata.
Jag tittar ner på mina regnslitna stövlar.
Jag vill vara del av en annan tid en min egen.

Jag saknar farfar så oerhört mycket. Det talas det ej om. Men saknad är värre sorg. Den tränger igenom varje por. Men lika meningsfullt som att känna ånger, oro eller nostalgi är det väl att drabbas av saknad. Saknad leder ingenstans, vare sig om den man saknar är levande eller död. Det är ingen idé med saknad.

Men farfar är för mig mer levande än de flesta omkring mig. På natten drömmer jag om honom, hur jag viker hans tvätt medan han begett sig till OBS utan att berätta det för mig. Han har en ny lägenhet.

När jag vaknar är han inte där. Ofattbart.

Ensam bland människor

Han var en längtande person. Han fylldes av en sådan stor, obotlig saknad och ensamhet som bara en person kan äga som ej har tillgång till sig själv.

När man befinner sig utanför checklistan

Jag klarar inte av att se vissa saker just nu. En sådan sak är bebisar. Det känns ej bra. Varför kan man aldrig prata om så jag håller mig undan.
Miss Wilde

Analysens död

Nu skall jag sluta analysera. Det har jag analyserat mig fram till igenom en djuplodande analys. Jag tillhör Analskolan.

Vad har analysen någonsin gett mig? Allt den har fött är mer analys och fler frågor. Jag är sannerligen trött på mitt eget utfrågande och att alltid lämnas ensam utan svar. Jag vill förändra mig, och låta saker rinna av mig som vattnet på en gås. Jag vill inte ta åt mig för mycket av vad andra människor tycker. Inte ge dem den makten.

Jag vill inte prata utan handla. Inte heller vill jag styras av mina dåliga mönster. Jag vill bryta mig loss och gå vidare, ej tyngd av mitt familjearv. Jag vill vara glad och njuta av mina livspassioner.

Han förstod aldrig varför de klagade på regnet, varför de fyllde luftrummet med meningslöst prat för att gång på gång dryfta en sådan självklar väderlek. Han kunde inte förstå regnets absoluta irritation. Han kunde inte begripa paraplyers och regnkläders nödvändighet.

Han betraktade människors plötsliga regnaktiviteter; hur de flydde in igenom portar och desperat sökte skydd.

Han gick emellan regnet. Det rörde honom inte.

Ett barndomsminne

Vi var i min trädgård och lekte. Det hände mycket sällan. Det var sensommar. Gräset hade en djupt grön nyans. Det var något spel som kallades för Burken. Så var det min tur och jag räknade till hundra. Men jag hittade ingen.

Det tog en stund innan jag förstod att de andra barnen bara lurat mig och dragit. Jag bara stod där med en boll. Allt var tyst. Eftermiddagen sänkte sig Lerinskt över villorna. Framför mig ett körsbärsträd; de översta bären precis utom räckhåll från mitt sovrumsfönster.

Den kvinnliga lusten som provokation

Ett samhälle är dess individer. Men lika lite som livet kan existera oberoende av några varelser och som bara ett begrepp; kan samhället betraktas som en homogen massa. Det finns alltid undantag. Denna text försöker bara att fånga in något så svårt som en allmän tendens; en attityd.

Ibland kan man inbilla sig att den sexuella revolutionen kommit en bra bit på väg. Så är inte alltid fallet, och man är tillbaka i sexualitetens gryning. För fortfarande ses kvinnor med en stark och fri sexualitet som ett hot av många män. Om en kvinna äger en sådan sexuell kraft är det mycket möjligt att den måste svärtas ned, tryckas ned, manipuleras med och förvridas till något negativt bara för att könsrollernas beteende ej ska brytas och för att männens osäkerhet ej ska bli så uppenbar. Vilken bild av mannen är det egentligen som en kvinna med en ohämmad sexualitet utmanar, och behöver ens männen en sådan mansbild? Mycket vet vi om mannens sexualitet, men vad vet vi om kvinnans? Och varför är det så farligt att låta individen ha den sexualitet den önskar utifrån personligheten?

Här är det svårt att separera individplanet från ett mer allmänt plan. Dock är en sak säker. Samhället är inte redo för den kvinnliga lusten.

Café crème Oriental

Erika säger

Erika säger att vi ska ha ett pyamasparty. Då ska vi se filmer och prata hela natten. Kanske blir det som i Beverly Hills då Brenda bjuder in Kelly och Donna mfl på slumber party. Kanske kommer vi spruta in grädde i varandras munnar och berätta våra innersta hemligheter för varandra.

Min pyamas är grön och blank med bruna nallar på. Jag blir alldeles för varm i min pyamas. Till min alldeles för varma pyamas har jag pandatofflor som jag kan knata trolligt omkring i.

Min vän Erika har kakmonsterliknande tofflor fast de är rosa. Fluffiga är de. Kanske något att bära på ett pyamasparty?

Fula bönner söker fitta

Idag är första dagen på drygt två veckor som jag inte är drogpåverkad av Propavan och Sobril. Känner mig trött fast inte på ett kemiskt vis. Känner mig något klar och försöker att reda ut mitt liv.

Jag har gjort musli. Ikväll ska jag till Erika och Frasse och röka chokladcigariller och se på sista avsnittet av fula bönder söker fitta.

Mysig fika med Eva

Jag har också haft det stora nöjet att dricka en perfekt latte tillsammans med Eva. Tyvärr har jag inget bildbevis på denna mycket trevliga upplevelse.

Kaffecreme, samtal och cigaretter hos Sebastian och Sofia

Mer av min Frassevän

Kära återseenden, även av mitt något förlorade och förvirrade jag