Det haglar. Det blixtrar. Och jag myser in mig i min morgonrock. Känner mig utvildad och mysigt sensuell. Huden skriker efter beröring. Dricker Brämhults Hallondryck och skriver på min novellsamling. Det ligger frost på de dödas sängar på kyrkogården. Jag ser hur de långsamt vaknar upp ifrån mitt fönster. De ser in i mig, dessa milda döda, och talar in i mitt chockade hjärta, slitet emellan dödar. För en människa dör många dödar i sitt liv och den slutgiltiga är den minst smärtsamma. Och jag tänker på de levande som dött ifrån oss, men som liksom sover bara, och fortfarande lever inom oss igenom sin påverkan. Och vi kan inte låta de såra oss längre.
Jag tänker på farfar och ser videofilmer från julen 2005 då mycket väcktes och släcktes. Han är del av mig för alltid. Hans röst fortplantas igenom mig, då han fortsätter i tid inom mig. Hans varma händer och doften i hans lägenhet. Jag dricker kaffe i hans små kaffekoppar. De är som att ta kaffe med en annan generation som långsamt försvinner. Kall höstluft från balkongen in i mig, som små kristaller av lust att väcka mitt frusna system. Jag dricker en kopp Lady Grey och jag har tillgång till mig sjäv igen. Nu låter jag mig inte förledas igen och bär inte andras ångesttynger och bryts ned. Jag ser hur regnets droppar möter balkongräcket och jag njuter. Skall snart lägga in fotografier. Och jag och min Dan skall göra stan tillsammans och njuta. Here we come, göttegrisarna. Passa er! Du är så fin, burris. På dig finns många fläckar, leverfläckar. Lyssnar Winnerbeck. Nu säger dan att han har minen som en guldfisk, när han äntligen kommer ihåg att sätta på Lars. Jag har minne som en ärta, pilutta dig! Så det så.
Jag är alldeles för mycket för någon eskild männsika att orka rymma och härbergera. Jag är busig, snabb i repliken, granskande, utfrågande, flödande, intellektuell, köttslig, ej inordnad, orädd, jag kastar mig ut, jag stormar, jag är lugn, jag vill njuta av det vackra, jag äventyrar och njuter stillhet, jag skrattar och skojar, teatrar. jag är mångsidig och tänker inte etiketteras! Jag är allt som en kvinna inte skall vara och jag har full tillgång till min sexualitet. Och för mig måste relationen till livet genomsyras av humor, passion, estetik, reflektion, värme; och jag vägrar göra mig svag coh hård för att passa in. Jag överanvänder semikolon och jag villdet, "jag sjunger som jag vill, en slemmig torsk i brödrost"; och väger emellan i tveksamhet för det är min rätt så länge jag ej skadar någon annan. Jag vill ta ansvar för mitt beteende och ej använda det emot andra.
Jag tänker knulla mig sensuellt igenom livet och jucka loss mot livets alla protesben. Kan ej vara normal, men kan vilja ha normaliteten och det enkla i detaljerna i nuet; njutningen och de okontrollerade skratten. Djuren, det fria, skogen, naturen och att bada oanständigt i sjöar, att säga ja till det mesta en gång, att uppleva och prova. Kan inte vara vad normen dikterar och vägrar vara en strateg och taktiker för tat överleva. jag väljer kärleken och värmen och flyr ej undan. Non Serwiam! Tänker vara en nomad i känslan och tanken om jag vill. Så det så!!!
Och bullbloggen har förresten uppstått. Hurra! Kolla in den smat länken till crimeliberary. Kolla in min myspacesida också, om ni vill.
Igår gick jag ensam till Erika igenom staden. Mörkt. Jag blåstes i, lampor vajade spöklikt på dina snörarmar i luften. Jag njöt av skrämmande moln och ensamma stjärnors kalla, blå frostljus i storm som att ropa inne i sig efter Heathcliff tyst på de Skottska hedarna och låta sig stormas i och ge efter. Och jag fotograferade naturligtvis molnens vandring ensamma igenom mörker och ljus som Wordsworth.
Skall snart lägga in bilderna. I alla fall, väl framme hos Erika, blåste mitt häxhår för mina ögon, så jag slog fel portkod till Erikas granne Elsa som snällt släppte in mig, skånskt igenomblåst och härligt varmt härjad var jag. Elsa var så snäll. Äntligen fick jag träffa henne. Frasse blev superkär i mig; min ömma bror och jag blev så glad att se mina superhärliga och vackra vänner i mitt andra hem igen. Fick fina, sexiga strumpbyxor av Erika från Italien. Det passar en femme fatale det. Hi. Jag är yster, jag är busigt sexig. Erika bjöd vin och ostar medan vi snackade och såg Idol. Jag njöt av sällskapet och han kanappt läppja på det fylliga purpurvinet i det stora glaset förän jag somnade i soffan och deglade ner mig själv. Frasse sov bredvid mig och dreglade ner sig även han, min gamla hundbrorsa. En riktig hundgubbe. Erika ville sova själv stackaren och väckte mig efter jag sovit i en och en halv timme. Oj då! Låg visst efter med sömen. Jag hade glittersmink i ögonen och såg inget när jag återuppstod, samt var förvirrad. Erika skrattade och beställde en taxi och lånade mig pengar till den. Ute haglade det skönt och jag åkte hem i bilen till Dan (jag åkte alltså inte inuti bilen utan taxichaffisen körde detta trötta miffotroll). Erika lade ut pengar för en gigantisk Armani She parfym som ser lite ut som en lyxdildo i eskortstil snarare än i ådrig vulgoporrstil.Min egen dildo undrar nog var jag tagit vägen. Minns när jag åkte fast i en pipande affärskontroll när jag precis blivit kär i den, ocgingades att visa upp den föra hela personalen på Mc när den kofiskerades för att den hade larmet kvar när den nyss införskffades. Vad är oddsen på det? Och hur trött och öm blev jag inte när jag körde ovant med den utan att den funkade. Det skall gå till varje pris. Det äret centrala trots medicinbiverkningar, men man måste ju slappna av och ej övefokusera på självaerandet och det mekaniska in-och utpumpande. Så meningslös utan känslor. Sex kan vara som att äta sönderkokt torsk och man kan vara helt frånvarande, helt ointim och opersonlig och vara mer påklädd naken, distansierad. Det kan också vara en projicering coh bedömning, en sökan efter kärlek, en bekräftelse, en kick, en urladdning, en dekadens och ett sätt att distansiera sig coh gömam sig själv, ett mösnster, en fälla. mn kan gömma sig i sex och döva sig. Man kan såra med sex, man kan våldta med sex, skafaf sig makt, skapa maktobalans i känslolägena. Man kan mörda och visa aggressivitet igenom sex. Det kan vara kärlekslöst, som att ej se varand allas med en äkta blick kan vara sann sensualism, och fantasin vara mer verklig coh ofröstörd vacker och enkel.
Skall äta undebart rostbröd med mozzarella och tomat me min Dan. Senare väntar gott kaffe på Cosmo, mitt stamställe. Längtar Köpenhamn och vill åka dit snart. Tante te, vin, snittblommor från något torg, fotovandringar, varmt kaffe mot mina ömma, känsliga läppar och ta in det som man mår bra av osv. Återkommer snart, skall stycka en fru. Jag tar te till. Hälsar Jeff Dahmer.
Tillbaka. Det var underbart. Fick i mig en smörgås. Snart en snabbkaffe med sin milda beska och rostighet in i min mun,värma emellan läppar som den lena värmen i en riktig kyss. Det pulserar i skallen. Det som förut var ovan halsen och malde, har satt sig i magen. Snart staden i lerinsk dagsvemod, ett Sverige på väg in i vinter men jag är kvar i höst och prassel i mina lövsteg. Rus mot tungan.
Ingen människa kan man äga elelr styra. Det är utanför ens kontroll. Det kan vara svårt att möta den kyliga sistansen i språk och avsaknaden av ord. Det kan vara svårt att vänja sig vid en personförlust. Något av en själv försvinner cokså, det bra man var emd den personen. Saknad är mer änsamt än en akut sorg. Den måste man gå igenom själv. I den finns inga hjälpande händer. Så måste det vara.
Svårt att bli bortvald när man inte är sig själv i sjukdom, men man har alltid ett ansvar för sina handlingar och efterdyningarna av dem. Processer som startar i andra när gränser har överträtts alldeles för många gånger, kan man inte påverka. Man måste verkligen acceptera andras val och bortval. Tur att skrivandet finns. Snart ges novellsamlingen ut. Läs den Vita Satan så kanske du förstår. Känns jobbigt att en vänskapsrelation som jag upplevde som särdeles unik, flödande, vacker, mångsidigt coh genomsyrad av ysterhet, ett ovanligt sätt att kommunicera, ett ohierarkiskt system och som ofattade njutning, ett hem i förståelse, stöttning, skratt och så mycket roligt och fint kunde omvändas tull sin solkiga motsats och till en ful, äcklande maktkamp där man trampar ner varandra och reduceras till någon som förföljer och krälar i stoftet.
Men det är inte jag. Jag frågade för mycket, pressade på med redogörelsen, bråk och igenom att dra saker till sin spets. Jag blev svartsjuk på andra vänner. Jag överöste lågt och utagerade. Jag ville söka svar och slå oss båda blodiga. jag vill ha en speciell status alltid för dig. jag erkänner. Det var patetiskt. tror jag förstår, om jag tar ett steg tillbaka, dina reaktioner. Du b3ehövde värja dig, tröttande nrä jag var för efterhängsen och inte ville lyssna till vad du behövde. Men jag behövde dig då när allt var oviss, men vi fick varandra till att må mer dåligt och saker att bli mer ovissa. Kunde ej hantera et, men förstårom du inte kudne hantera min överösning. Ville berätta saker för dig och förstå. Det var dumt. Saknade vår dagliga kontakt. Saknade vänskapen innan. Din arkubusering, avståndstagande och refusering påmidne om gammalt som gör ont i mig. Jag hade ingen rätt att sätta mig på mina höga hästar och analysera dig. Det var dumt och fel. Men jag menade inte att manipulera och nästla in mig. Känns svårt att vara så oviktig och betydelselös för någon. Det lämnar mig inte, men det måste det. Skall se till det. För jag vill inte vara sådan jag blev med dig i slutet. En sådan svag perosn är jag inte. Jag krälar inte för någon. Tycker det är fel att bli intresserad av någon som beteer sig illa och ignorerar och behandlar en illa. Det rä sjukt och jag hatar sådana spel. Men det är väl mänskligt antar jag. Tänker inte bli hård och distansierad för att väcka intresse. jag är en varm perosn och tänker fortsätta vara det och omge mig perosner som jag kan vara med själv med och där jag ej begränsas och vet var jag har dem, som med dig i början. Det är vad jag behöver; en modig och rak kommunikation utan feghet och spel och teatraliska övningar att gömam sig bakom. Jag kräver det inte av någon men mår bättre av det.
Tänk vad oliak kärlekar kan göra en knäpp. Man blir rädd för sig själv och hur man blir. Men vita Satan, jag reflekterar, och jag förskräcks och längtar där jag går. Ofta handlar kärlek mer om än själv än andra. Vill ej att allt skall reduceras till projiceringar. Vill gå vidare. Vill ej styras av skulden. Vill jämlikhet i relationer och att orden skall väga lika och att man skall kunna vila i varandra.
Men det är en stor förlust även om du ej förtjänar mig som vän längre. Den kommer alltid att göra sig påmind och strama i mig och liksom gråta i skinnet. Att bara vara en stalker osm besvärar dig och de dina; de nya. Att inget om dig få veta och vara du vandrar i ditt inre och rent geografiskt; det känsn det. Men jag önskar dig allt gott, coh vill resa mig över futtigheterna.
Min rygg smärtar. Skall börja träna på gymmet. Gud, kan jag bli ännu läckrare verkligen ;)?Skall göra en vargtatuering i old school på ena armen, som bara jag kan bära upp på ett coolt butchvis. sedan en rnaka öevr ryggen, mycket sensuell med svarta löv, ekollon osv samt ett knallrött lönnlöv, en mörkgrön lystrig detalj och en detalj i min älskade granat färg; vinröttsvart.
Fått en månads jobb i januari som personlig assistent för en man. Kul att kunna koncentrera sig på en person utan att folk skall klaga på en för att man får kontakt med perosnen. Mina kollgor har varit elaka mot mig och en tant som jag hjälpte sade att hon lade märke till att de var elaka och hemska mot mig. De är sura när jag är glad, skojar och tycker om att jobba. De avskyr att vårdtagrana favoriserar mig efter ett par vecckor. De har betett sig illa, men det klarar jag.
Skall översätta för Harlequin och för Teater Interakt samt hinna hjälpa Zofia med en tetx. Hade en mardröm inatt att jag och min vän Nina arbetade i hemtjänsten och jag var så stressad för att göra fel och bli hatad av kollegor, så jag hämmades helt och blev introvert, stängde av och bli helt tyst som i barndomen då jag inte hade någon och alla öste elakheter över mig och kritiserade mig, sade jag jag fel. Det var då och nu är nu. Det känsn bra. Dock är det ett mönster att jag är känslig för att at in andra projiceringar, sjuga åt mig och tror att det är mitt fel samt att inte få lov att göra fel, att jag måste vara perfekt på alal plan och smal. Ignorans, att bli ratade och ej sedd är det värsta man kan göra mot mig. Det sänder mig tillbaka i en tidskapsel. Men jag kan inte göra andra människor maktfullkomliga i min inre värld. Till slut överförstörs vissa relationer och det går gift in i dem och de kan inet räddas med några mun-emot-mun metoder. Det går inte. Man behöver andra saker. och andra kan inte älska en som man är för man passar inet ihop. Man är olika, behöevr olika. och vänskaps kärleken vinner inte över vardagsens gråhet. Och man står betydelselös. Men jag yttrar kärleksord i bland,inte för att jag rä psykiskt instabil. Jag vill säga att människor är betydelsefulla, men man skall inet ge någon som ej vill ha. Det är fel och besvärande för eprosnen. Det är mitt onda mönster, men jag brottar mig ur det ;).
Nu tillbaka till drömmen. Det blev ett sidospår. I hemtjänsten i drömmen fick jag egtt konstigt meddelande till min larmapprat som såg ut som en stegräknatre. Nina såg det. Det visade sig vara från en som heter David och spelar i syrrans band (hoppas att jag ej besvärar dig David. Förlåt i så fall). I alla fall så skrev David att han inte ville vara min vän och att han tyckte jag var obehagligt till od och ledsen. Han sade att han tyckte mycket illa om mig. Då konstigt jag drömemr.
Nu är tegelstenstexten över, puh för alla inblandade ;)! Hi. Och till min Malmö-Nina: Du är underbart snäll. Älskar Louise Hoffsten på flera sätt, och ville se hennes Operablus. Skall köpa hennes senase skiva idag. Gillar hennes återhållsamhet. Tyvärr jobbar jag tyvärr min enda natt i november just den kvällen. attans!!! Blir så sur. Nina, saknar ditt sällskap! Du är en sådan fin person.
Och Sara. Skall börja översätta. Förlåt att jag ej hunnit än. Dygnet har ju bara 24 timmar. Längtar dig. Mitt samarbete med Interakt är så givande (www.teaterinterakt.se). Kommer min bild upp snart på er hemsida? bered er på stt nå besökarredkord då och bli sönderälskade, hi! Och Oscar Wilde och Gunnar Ekelöf, jag har ej glömt er och älskar era ord mina scriptori morti. Era eftertänksamheter och kvivkheter kommer snart genomsyra denna sida! Känner mig befriad, äntligen. tack för det!
Hinner ej korrläsa. Stå ut med alla språkfel, kära ni. Längtar Cosmasia kraft!
öm kyss
Häxan
